Inblandade utöver Mitchell: Henry Lewy (ljudtekniker), Jaco Pastorius (bas), L.A. Express (komp), Neil Young (munspel), Bobbye Hall (slagverk) m.fl.
Vindlande, rastlösa historier från vägarna, borta från L.A. vars lyxighet nästan är helt bortblåst även i musiken. Den stora nyheten är Pastorius aviga, flytande bas. Låtarna är långa med ett genomgående, kolgrått sound. Det är vackert och suggestivt, men tyvärr blir det ibland även lunkande jämntjockt. Mitchell sjunger fantastiskt.
Betyg: fyra Joni (av fem alltså)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar