Brittiske übertalangen Benjamin Clementines tredje album ”And I have been” är oväntat kort, bara 36 minuter. Men vänta: det är egentligen bara den första delen av ett längre album eller en trilogi. Som ska bli det sista han gör som musiker.
Det är i så fall att lämna på topp, det är vansinnigt vackert. Det är möjligen inget album för den som skyr alla pretentioner, även om det är betydligt mycket mer lättillgängligt än Clementines två tidigare album. Pianot i ”Last Movement of Hope” är Erik Satie, men i “Lovelustreman” är det Dr Dre. Och annat låter Nina Simone. Eller Antony and the Johnsons eller Rufus Wainwright. Eller Nick Drake.
Men framför allt låter det som om Clementine är helt i kontroll, i vardaglig lycka, i sorg, ibland undertoner av vrede. Helt bekväm utan att bara göra sig till.
Förutom det där med en trilogi som blir det sista han gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar