Jag skrev ju i julkalender som sammanfattade 2024 om återföreningar. Och den Kenthysteri som hängt i luften de senaste veckorna gör ju att man tycker synd om de engelsmän som inte gillar Oasis, för då kommer väl inte bara varje låt i diskografin rankas och varje konsert recenseras - utan kanske varje enskilt ackord?
Men så var jag själv på återförening i lördag, med fyra andra i en konstellation som inte träffats fulltaligt på femton år. Livet har så att säga pågått. Att tiden gått kändes dock inte av alls.
Vår syssla var inte att skapa och spela musik, utan att skriva humor, som ju åldras snabbt och ofta illa. Men jag kan tänka mig att känslan var som för Mustonen och Sirviö, att spela de där låtarna igen och det känns bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar