Fjärde albumet "My Method Actor" kom i september. Innan dess hade sex av spåren, fler än hälften, släppts som singlar. Och några av de bästa låtarna är albumspår. Så bra är den här skivan.
Det som håller kvar mig vid "My Method Actor" som album, att lyssna på igen och igen, är inte bara att det är bra, utan också att den är så svår att genrebestämma. Någon sorts indierock, det är det väl men nej. The Cures ”All Cats Are Grey” i högre tempo med en förkyld/bakfull/butter Sade på sång? Och som uttalar alla ”th”-ljud som ”f”, så att titellåten blir ”my meffod actor”. Beats, akustiska gitarrer, slide guitar, gitarrgnissel.
Även varje enskild låt är svår att veta var den är på väg. För även om det här inte är svår musik är det inga tydliga vers-vers-refräng-vers-refräng-kompositioner direkt. Inledningsspåret både börjar och avbruts abrupt. Missade jag nåt? Jag måste lyssna igen. Därför överlever den här skivan, även in i 2025. Tack för det.
Årets album.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar