Årets Internet är antagligen Google Wave. Eller rättare sagt, det är antagligen nästa års Internet, men med tanke på att vi lever i det nextopiska samhället så är det därmed årets.Än så länge är däremot de flesta kvar i stadiet "jaha, nu har jag fått min invite och skaffat Wave, men vad ska jag göra med det?" Så årets Internet får väl ändå sägas vara det stora genombrottet för Twitter.
Vid den här tiden förra året var de svenska Twitteranvändarna få, några månader senare var Twitter räddningen för de som hoppat över Facebook. Nu var de ikapp igen!
Bland årets Twitterhändelser märks stödet till de oppositionella i Iran, bl.a. uppmaningen att ställa in sin tidszon till Teheran, för att göra det svårare att spåra de som verkligen rapporterade därifrån. Hillary Clinton uppmuntrade twittrande, men erkände att hon "wouldn't know a Twitter from a tweeter".
För mig var årets Twitterhändelse en icke-händelse. Niklas Strömstedt skrev något om fåglar, jag svarade att han borde köra på dom och begrava dom, nånstans vid en sjö. Jag väntar fortfarande på hans reaktion.
Svensksspråkiga Twitter domineras av mediebranschen, så mycket att det kan kännas som ett privat sammanhang. Men akta dig för att använda ditt twittrande på samma sätt som din Facebook-status! Inte bara dina vänner läser, utan också Kjell Häglund. När du har deadlinepress och river ihop en krönika som han inte gillar kommer han använda ditt twittrande emot dig.
3 kommentarer:
Nej, nej, nej. Jag följer allas twitter i ren vänskaplighet och fullständigt utan baktanke. Du vet mycket väl att det jag skrev om den där krönikan gick så mycket djupare än att vara en sågning av en text jag "inte gillar".
Nej, det är klart att du inte följer folks twitter med någon ondsint baktanke. När jag skrev "inte bara dina vänner läser, utan också Kjell" menade jag självklart inte att du är någons fiende, Kjell, jag ber om ursäkt om du känner dig utpekad. Jag tog upp dig som ett exempel på att det man släpper ut i sitt twitterflöde granskas och att man kan behöva stå till svars för det. Jag minns också när du i Twitter svarade Billy Rimgard att han snackade i nattmössan när han påstod att ALLA läkare låter sina nära och kära gå före i vaccinkön. Du släpper inte förbi nåt skit, helt enkelt. Det är bra.
Din huvudpoäng var väl att ge en bild av hur tv-journalistik tas med en klackspark, så visst gick det djupare än att du inte ”gillade” krönikan. Men ändå, du gillade den ju inte, eller hur? Om det hade varit en snabbt ihoprafsad, men BRA krönika, hade du då orkat uppmärksamma att det var ihoprafsad?
Nja, alltså, att rafsa ihop en krönika kan även jag göra. Men då använder jag ett ämne jag älskar och kan, utan och innan. Då kan man överraska både sig själv och läsarna även om man "rafsar".
Men är man borta på ett ämne, och dessutom sågar något man knappt sett och inte förstått, det är då det totala sveket mot både uppdragsgivare och läsare inträffar. Vilket var vad jag poängterade, i kommentarerna till min text.
När det gäller Billys läkarfördomar så påpekade jag att min direkta erfarenhet tvärtom var att läkare i HÖG utsträckning INTE hjälper sina närmaste före i kön. Riskgruppsprincipen sitter i märgen på en läkare – på alla läkare jag känner.
Skicka en kommentar