Sarah Cracknell i all ära och Pete Wiggs likså, men för mig är det ändå Bob Stanley som ÄR Saint Etienne. Kanske för att han i sin kombination av mest vältalig (och sämst teknisk musiker) personifierar Saint Etienne som musikälskare med hjärtan som bultar för soft rock, euro, psychrock, girl groups, etc. Att han dessutom själv står bakom en massa bra musik, det kommer sedan.
Våren 1999 kom han till Uppsala för att spela skivor på Östgöta nation. Jag och Jocke Lindberg intervjuade honom för studentföreningstidningen Polmagasinet. Jag ska låta er slippa artikeln i sin helhet, men några bitar är värda att saxa.
Det här var ett år efter "Good Humor", skivan som spelats i Malmö och producerats av Tore Johansson. Innan dess var han mest känd för det han gjort med Eggstone och Cardigans. Med sin livebandskänsla, mycket blås och mycket koskälla var den ett steg bort från Londons klubbgolv för Saint Etienne.
"Bob Stanley verkar inte helt nöjd med skivan, även om han inte säger det rakt ut.
- Jag tycker inte att skivan låter gammal, men Tore är emot all modern utrustning. 'Så ni vill alltså låta som Seal?' frågade han varje gång vi nämnde något modernt..."
Bob Stanley berättade också om nästa skiva, som de fyra dagar efter intervjun skulle börja spela in i Berlin. Jag citerar när han säger att han "lyssnat mycket på instrumental, elektronisk musik som Kriedler" (felstavning av Kreidler). Jag drog i artikeln parallellen till Cardigans, som då på sitt senaste album "Gran Turismo" hade blivit lite hårdare och mer metalliska. Det visade sig sedan inte alls vara vad som hände på resultatet av Saint Etiennes Berlinvistelse, den ambienta "Sound of Water".
Men jag hade av någon anledning helt snöat in på Cardigans-liknelser:
"Kommer då Saint Etienne följa Cardigans även i liveshowens utformning, det vill säga springa och köpa läderkläder?
- Jag kan riktigt se oss göra det. Vi kan inte göra så mycket med vårt framträdande, har man en sångerska av den sorten blir det så. Jag är alltid rädd för att vi ska bli för rockiga. Förut hade jag mardrömmar innan giggen, att vi skulle låta som Fleetwood Mac."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar