måndag, april 26

Saker jag skrivit

På Stadsmissionens hylla såg jag en roman av Sven Wollter. Förutom det allmänt deprimerande med en sådan boks existens påminde den mig om att jag aldrig skrivit någon roman.

Artiklar har jag skrivit. Noveller, visst, det har jag skrivit, publicerade noveller, till och med. I jobbet skriver jag propositionstext och förordningstext och interpellationssvar och annat officiellt. Och så har jag skrivit ett pilotavsnitt till en tv-serie, ett projekt som fortfarande till viss mån lever. Och som 11-åring skrev jag en ungdomsdeckare som refuserades, väldigt vänligt och uppmuntrande, av Wahlströms.

Men ingen hel roman från början till slut. Jag har inte ens haft chansen att bli refuserad. Kanske måste jag åka till Kalifornien och som skrivarstuga hyra ett hus av en tenor, som Caroline Hainer har gjort.

Så gick jag ut från Stadsmissionen. Och där på ett elskåp: affischen för en humorföreställning som jag varit med och spökskrivit. Jag vågar inte gå och se den, jag står inte för den, jag behöver faktiskt inte stå för den, men den finns där.

Sven Wollter har aldrig spökskrivit en humorföreställning, tänkte jag.

Sedan gick jag hem, googlade och upptäckte att den där boken av Sven Wollter, det var inte en roman, det var någon sorts självbiografi. Och han hade inte ens skrivit den ensam, utan tillsammans med en journalist.

Det är fortfarande noll-noll mellan mig och Sven.

2 kommentarer:

Angelica sa...

Varför måste du skriva en roman?

Jonas sa...

Är det inte en av de där sakerna man vill ha gjort någon gång i livet? Och särskilt om man är en skrivande person?