Dagens Stockholmsnatt är lysande, ett varningens finger för alla som indoktrinerar sina barn med Mumin.
Men vad ska man då säga om oss, vi som inte ens har barn, men ändå ett hem fullt av Mumin-prylar?
Jag var ju till exempel på väg att påpeka att drömmens Snork med glasögon inte är hämtad ur Tove Janssons värld, eftersom det väl först är i de japanska tecknade filmerna som han får glasögon. Sedan insåg jag att ett sådant påpekande bara skulle stärka bilden av mig som en som snobbar med att "ursprungs-Mumin är bättre än kommersiella Mumin".
Sedan insåg jag dessutom att glasögonen i drömmens inte är Snorkens, de tillhör barnets pappa.
Men varför barnet drömmer om sin mamma som varken Muminmamman (inget förkläde) eller Snorkfröken (inget hår), det förstår jag inte. Kanske har han lärt sig att det är alldeles för heteronormativt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar