måndag, december 20

Julkalendern: TV

Förutom "Beatles: Get Back" så är annan tv jag inte sett i år bland annat "Succession", "Reservation Dogs", "Bridgerton", "The Chair", "The Underground Railroad", "Den osannolika mördaren", "Squid Game", "Scenes from a Marriage", "It's a Sin" och "Saturday Night Live". 

I stället har jag väl... läst? Jobbat? Diskat? Gjort Duolingo? Så jag är bra på att säga "Ingen vill smaka din majonnässoppa" på franska, men dålig på att hänga med diskussioner vid middagsbjudningar och fikabord, i den mån man nu varit vid sådana

Men jag såg och gillade verkligen "The White Lotus" och så har jag i alla fall börjat på "Mare of Easttown" och det beror inte på att det var dåligt att jag inte sett klart. (Det gjorde det däremot med "Lupin", för att öva franska var det bättre med gamla "Falsk identitet".) 

Och så såg jag "Pretend It's A City" men den gjorde tyvärr att jag tyckte lite mindre om Martin Scorsese som asgarvade även när Fran Lebowitz sa banala saker. Det stod lite i vägen för de fina sakerna hon sa, som att en bok inte ska vara en spegel, den ska vara en dörr.

Bästa tv-scenen i år (fast den premiärvisades väl egentligen i slutet av 2020) var "Silly Games"-scenen i "Lovers Rock", en del av "Small Axe". Tätt följd av "Kunta Kinte Dub"-scenen i samma film. Det var nog något med att långt bort från alla fester se folk tätt, tätt på ett dansgolv, sjunga tillsammans, andas tillsammans, svettas - men det var bara en del av det.

Inga kommentarer: