Här kommer ett inkomplett försök att summera årets bästa återutgivna musik. En del har "bara" blivit ihopsamlat och kurerat, annat framgrävt och presenterat för första gången.
Metersmannen Leo Nocentellis folkgrooviga soloalbum "Another Side" blev aldrig utgivet 1971 och troddes ha gått förlorad i stormen Katrina, men så hittades banden på en loppis i LA. Att detta fått ligga och mögla...
Med "Feel Flows" blev Beach Boys period kring "Sunflower" och "Surf's Up" till slut box, i förvirrande många olika utgåvor. Mycket av det här har spritts på bootlegs tidigare, nu är det fint att Dennis Wilsons protestsång "4th of July" når fler öron.
På "Go Find the Moon: The Audition Tape" samlades Laura Nyro första studioinspelningar. Det är helt sjukt att hon som 18-åring kan framföra låtarna på det sättet och när man inser att hon dessutom redan så själv skrivit "And When I Die" så sprängs huvudet.
Att Colin Blunstones demos och överblivna låtar från "One Year" fått sitta på en hylla till 2021 är ju märkligt - alla älskar väl Colins röst?
Female Species var ett band bildat av tonårstjejer i sextiotalets Kalifornien och låter nästan påhittat perfekta. Det måste ju klia i fingrarna för återutgivningsbolag att fejka ett bortglömt band?
Willie Dunn upptäckte jag för några år sedan på samlingen "Native North America, Vol. 1: Aboriginal Folk, Rock, and Country (1966-85)", i år fick han egna återgivningar, både samling och album.
Det finns fortfarande gammal etiopisk jazz att hänföras av, vilket visades av "Tezeta" med Hailu Mergia & the Walias.
Bob Stanley samlade på "Choctaw Ridge" den nya countrypop med mörka berättelser som släpptes fram av Bobbie Gentrys framgångar med "Ode to Billie Joe". Mer funky country fanns på "Country Funk vol 3", bland annat Tony Joe Whites uppgrävda långsamdiscolåt "Alone at Last".
På samlingen "Belong to the Wind" fick man stifta bekantskap med artister som Autumn Dust, St Elmos Fire, Chico och Snuffy - alla från det mjuka, småpsykedeliska och obskyra amerikanska sjuttiotalet. Att det fortfarande finns sådant här att gräva fram, det är fantastiskt. Och Charles Brown (inte att förväxla med storebrodern till årets julvärd Sally Brown), vars "I Just Want to Talk to You" gavs ut i privatpress 1977, när Brown var 18 - otrolig!
Även den som vill ha lite mer tempo har fått nytt gammalt att spisa. På "Greg Belson's Divine Funk" fortsätter den amerikanske DJ:n att gräva fram fantastiskt sväng om Jesus. På "Modernity" trängdes låtar som bara de riktiga modsen hade hört. Och Four Tet valde att återute "MRA" med Chris McGregor's Brotherhood of Breath på tolvtummare, en frustrande blåsuppvisning som gett mig energi i sluttampen av många löprundor.
Vill ni höra? Här är en spellista med en låt från allt som nämnts - klicka er vidare för mer!
De flesta av de återutgivningarna och många, många, många, massor av andra liknade tips på gammal (och ny) musik finns i Aquarium Drunkards årssammanfattning. Jag har mycket kvar att lyssna på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar