I fredags drog jag till med det sämsta, minst passande ”...som flickan sa” som någonsin har yttrats. Inför cirka 60-70 personer. En av dem kastade sin ena sko på mig. Helt rätt gjort.
Jag vill här inte upprepa vad jag sa. Det tillhör ju ”...som flickan sa”-genren att man ska slänga in det spontant efter något som man tror kan få en dubbelbetydelse och efter att man har sagt det ska man ägna någon sekund åt att fundera på vilken dubbelbetydelsen egentligen blir. Den här gången behövde man inte fundera ens en sekund för att äcklas. Äcklas och kasta sin sko.
Men nu är liksom botten nådd. Golvet är lagt. The only way is up. Vilket uppskattades av den del andra hängivna ”...som flickan sa”-sägare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar