Jag blev överlycklig över att få höra "Just a Song Before I Go" från 1977 och allra mest "Laughing", från Crosbys solodebut 1972. De är mästerverk, oavsett vad kalendern visar just idag och hur gammal man är själv. Även om den mesta av publiken var med när Crosby och Nash började sjunga stämmor så är det här ingen nostalgifest.
Jag tänkte på det här ännu mer på eftersom jag tog med mig min pappa och jag har bättre koll på de här gubbarna än han.
"Var nån av de här med i Cream?" frågar han mig.
"Nej, det var Clapton" säger jag.
"Vad gjorde Crosby förut då?"
"Han var med i Byrds."
"Jamen då har jag ju sett honom förut! Brighton 1965" säger pappa.
Om fyrtio år kanske jag går på Jens Lekman-konsert och berättar att jag sett honom tidigt i hans karriär, som på den där Sonic-festen 2003. Men jag kommer inte kunna säga att jag såg honom 22 oktober 2011. Då hade jag annat för mig: "Just a Song Before I Go" och "Laughing".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar