tisdag, april 8
Årets album hittills
Varje december brukar jag i årsbästalistorna upptäcka minst ett par album som gått mig förbi. Det vill jag gärna slippa och tar därför gärna emot löpande tips.
För att få behöver man ge (gammalt ordspråk, mer elegant uttryckt av andra), så här är vad jag har lyssnat på i albumformat.
Neneh Cherrys Four Tet-producerade "Blank Project" har nog ledarpositionen hittills. Angel Olsens "Burn Your Fire For No Witness" ligger kanske tvåa, åtminstone lyssnar jag på den ofta, kanske för att den med sina olika stilar är som en blandskiva i sig själv. Det samma gäller för Moodymans nya självbetitlade.
Mac Demarco och Real Estate har levererat svajiga respektive jangliga gitarrerna och War on Drugs har blivit stadiumrock.
Damien Jurados nya var bra men inte lika bra som föregångaren, lite för murrig och mörk. Bonusskivan med alternativa, luftigare versionen var nästan att föredra. För ännu mer luft går jag till "Have Fun With God", Bill Callahans dubversion av sitt förra album.
Avey Tare's Slasher Flicks och St Vincent var lite av besvikelser. Det gällde även Todd Terje, som jag tycker har slängt in lite väl mycket muzak.
Becks senaste tog jag mig igenom en enda gång, fruktade för att falla i koma och undrar om jag kommer orka sitta ner och verkligen lyssna på. Samma med James Vincent McMorrow, som gör samma låt om och om igen.
Vad som har hänt inom hiphopen vet jag inte, i alla fall inte mer än vad jag hört snuttar av i senaste Jenny & Vänner.
Närmast ser jag däremot fram emot Damon Albarn och How to Dress Well och Yumi Zouma och Woods.
Vad har ni tyckt varit bäst hittills?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Bäst vet jag inte, jag lyssnar så lite. Men jag har snöat in på Kristin Amparo och hennes EP med Cleo "Vem e han".
"Oxymoron" av Schoolboy Q tycker jag är överlägset bästa hiphopen hittills. På hemmaplan är "Knäpper mina Fingrar (Remix)" lika överlägsen.
Lite mindre självklara men mycket bra:
Ambrose Akinmusire – The Imagined Savior Is Far Easier To Paint
Bart Davenport – Physical World
Christopher Sander – Jorden var rund
Future Islands – Singles
Och apropå Cherry och eventuella skivor som gått dig förbi 2013: "Live in Stockholm" av pappa Cherry är inget mindre än ren magi; så fritt och lekfullt men ändå så stringent (det absolut finaste akademiker-ordet)!
Tack! Bra tips!
Att Davenport hade släppt nytt visste jag inte, till exempel. Men Future Islands... - varför tycker folk att de är så bra?
På Facebook har folk tipsat om Amasons "Ålen" (som ju inte är ett album men den bästa svenska låten än så länge i år), Sunn O))):S "La Reh" och Chinawomans "Let's Part in Style".
Fortsätt tipsa!
PS: Ni vet väl att Extra allt finns på Facebook? https://www.facebook.com/pages/Extra-allt-blogg/243749958986965
Facebook? Där är det väl bara morsor och pinsamma kusiner som häckar?
Skicka en kommentar