Jag laddar nu upp på musikalisk väg. Hur annars?
Senast var Australien rent musikaliskt fast förankrat i grungen. Soundtracken till "The Crow" och "Reality Bites" spelades på bildlektionerna i skolan där jag gick. Det var kö vid skivaffären till släppet av Nirvanas unpluggedalbum. Viss annan hårdare rock kunde nå igenom. Radiostatitionen Triple J:s lyssnare utsåg "Zombie" med Cranberries till 1994 års bästa låt. Det var den inte.
De lokala stjärnskotten då var talangjaktsvinnarna Silverchair, som inte gjorde någon större hemlighet av att vilja vara Nirvana Teens.
Men det finns ju faktiskt väldigt mycket fantastisk musik från Australien: Tame Impala, Courtney Barnett, New Buffalo, the Lucksmiths, the Church, Luke Steeles grupper Sleepy Jackson och Empire of the Sun, Tones on Tail, Men at Works "Down on the Beach", Go-Betweens, the Triffids, Nick Cave, Kylie Minouge, Avalanches, AC/DC...
Och framför allt finns Crowded House. Som väl visserligen delvis är kiwis, men ändå.
Någon gång ska jag skriva min stora text om Crowded House. Jag måste bara reda ut ett och annat först. Hur de kan vara så perfekt bra ibland och så usla ibland, ofta på samma LP-sida. Hur Neil Finn både har väldigt gott "pophandlag" (som det heter) och dålig smak.
Jag behöver också meddelst hypnos hitta fler minnen från när jag och Adrian såg Neil Finn solo på Studion i Stockholm i oktober 1998, men hade druckit ganska många öl på Musslan innan. Eftersom Neil Finn-fans är ganska väluppfostrade är det troligt att vi hade högst promillehalt i lokalen.
Tills jag är redo att skriva den där texten så lyssna jag på en av de låtar Finn tydligen spelade på Studion: "Four Seasons In One Day". Och med den i lurarna flyger jag från en kall årstid till en varm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar