Inlägg nr 1000

Det här är den tusende texten här på Extra allt. Det firar vi med en bild som trogna läsare kanske har lättare att tolka. Ni har sett den förut, i mindre långt gånget förfall.

Och eftersom vi tror att det här är vad ni alla vill, så är det vad vi tänker fortsätta ge er.

Att nynna om en kokhäll

Det är nog inte bara jag som går och nynnar på det här just nu:

”I don't mean / to seem like I care about / material things / like a social status / I just want / four walls and adobe slabs / for my girls”

Alltså ”My Girls” med Animal Collective, låten som ska få våren att anlända, från ett album som kommer hålla hela året.

Men vad är det Avey Tare och Panda Bear vill ha åt sina tjejer? ”Adobe slabs”? Jo, tydligen är adobe även ett svenskt ord, som betyder obränt tegel. Och en ”adobe slab” är alltså en häll av obränt tegel. Hmm… för matlagning?

Jag MÅSTE göra något åt min instinkt att alltid vilja begripa vad det är jag egentligen går och nynnar på.

I pop quizet i kväll var vi...

Technofilmtime

The Subliminal Kid in the studio from Ruben Broman on Vimeo.


Här har min vän Ruben filmat Peder i studion. Peder är mer känd som The subliminal kid när han snickrar musik. Vackert filmat och jävligt fin dunka-dunka.

Julkalendern: PS

Vi tog ju aldrig upp ”De ofrivilliga” i Extra allts julkalender. Det var ett misstag, eftersom det var 2008 års bästa film.

I stället ägnade jag det begränsade utrymmet åt Joni Mitchell och Smurfarna. Känns lite pinsamt.

Och ännu mer så nu när Ruben Östlund inte heller fick en endaste Guldbagge. Är det någon man inte vill ha många likheter med är det väl Guldbaggejuryn.

Photoshop Disasters Disasters

Ni vet bloggen Photoshop Disasters? Visst blir man alltid på bättre humör av att titta på riktigt usla bildmanipulationer?

Nu är det snart dags för någon att starta metabloggen Photoshop Disasters Disasters. Kanske kan man bli på ännu bättre humör av titta på missriktade klagomål på sådant som inte alls är usla bildmanipulationer.

När Photoshop Disasters är som bäst ser man inte felet direkt. Det kan vara en bild man sett massor av gånger, utan att inse att så där borde inte speglingen blir, eller så där kan inte människokroppen se ut. En arm kan inte böja sig så där.

Ibland är Photoshop Disasters lite för petnoga, men den här gången har det slagit över totalt. Det finns inget katastrofalt med det här tydliga användande av masker i modebilder i Esquire. Det står till och med i Esquires bildtext att det är en mask.

Det blir som en påminnelse: allt som först ser normalt ut är inte normalt, men allt som ögat studsar till på är inte fel. Ibland är det meningen att det ska glappa.

Glad vinter i skogen

Bon Iver - ”Woods” (2009)

Dagens citat

”Vad tror du att musikbranschen är uppbyggd av? Palsternackor?”

Andreas Kleerup om polisens drogtester på Grammisgalan, till Aftonbladet.

Murarna runt mig

Få saker gör mig lugnare än att höra den låt som vinner Grammis för "Årets låt" för allra, allra första gången i eftertexterna till Grammisgalan.

Då känner jag att mina skydd mot TV4-världen har varit tillräckligt robusta det senaste året. Vallgravarna djupa nog, murarna inte för bräckliga. Jag är i säkerhet.

Femtio ord

Robban
Det kvinnor på sjuttiotalet gillade med Robert Redford var hans ”beautiful head of hair”. Ett vackert hårhuvud runt ett ansikte med grovkornigt skrovlig hy.
När Robban åker moped i ”Tre dagar för Condor” behöver han bara en luva mot kylan, ingen hjälm. Vid en krock skulle hårhuvudet ta emot.

Frusen kärlek

Det är en bländade, glittrande vinterdag där ute. Inte snöigt, men fruset.

Då passar det med den här:

Buckingham Nicks - ”Frozen Love” (1973)

Det här var precis innan Lindsey och Stevie bjöds in till Fleetwood Mac, från ett album som fortfarande inte släppts på CD. Nu kan man ju undra om det någonsin behöver hända.

PS: Och hörni, Buckingham och Nicks, det är klart att kärleken blir liten frusen om man insisterar på att vara naken på överkroppen!

Baz om Oz

Det kändes så lydigt, att gå till en biograf i mellandagarna och se ettan på biotoppen. Som en julens medborgerliga plikt. En del av Att Vara Svensk.

Men det var åtminstone inte ”Vi hade i alla fall tur med vädret igen” vi betalade för att se. Och det var egentligen en ren slump att ”Australia” skulle börja om fem minuter när vi flydde in på Victoria från den fuktiga kylan.

Jag kan beundra Baz Luhrmann för att han orkar lägga så mycket bombasm på att berätta urenkla sagohistorier, hela matinéstilen, ett äventyr att må bra av. Och ”Australia” är den minst överdrivna, hysteriska film han gjort, vilket i och för sig inte säger så mycket. Men någon gång i allt det här hade det varit intressant med en enda liten oväntad sak. Som om den tjocke bifiguren eller den svarte bifiguren inte hade behövt dö. Ja hörni, dom dör, dom offras för den goda saken. Det känns inte ens som en spoiler att säga det.

Tydligen skrev Luhrman sex olika slut till ”Australia”, och filmade tre. Och det slut som är med är ”det minst väntade”. Hur är det möjligt att avsluta den här historien mer konventionellt?

PS: Jag vet! Dom skulle kunna få ett eget barn! Genom aboriginmagi!