fredag, april 27

FYI

”Lost Time”, en av låtarna jag lyssnat på från Fridges comeback, är mest som ett långt Coldplay/Shins-outro. Och det är ju inte är helt åt skogen, men det kan väl knappast vara meningen?

Jag kommer inte se Rufus Wainwright när han spelar i Stockholm i sommar, för jag ska med släkten till skärgården. Förvänta er att jag kommer snacka mycket om hur mycket bättre Rufus passade på Södra teatern än på någon jävla festival.

Jag har ännu inte köpt biljett till Steely Dan.

Jag känner mig tveksam till ”Simpsons”-filmen. Den behövs lika lite som de där färgsorterade påsarna med Ahlgrens bilar. Eller de chokladöverdragna bilarna.

I onsdags var jag i Kristianstad över dagen och alla, samtliga, tutti pratade skånska. Det var lite märkligt. Eller ja, så klart inte, men jag insåg att jag i hela mitt liv bara levt i blanddialektmiljöer: utlokaliserings-Borlänge, student-Uppsala, inflyttnings-Stockholm. Men Kristianstad flyttar man aldrig TILL, möjligen IFRÅN.

Note to self: nästa gång jag är med och leder ett årslångt projekt med hundratals personer och mångmiljonbudget, då ska det projektet äga rum i den stad där jag bor. Alternativt så ska mångmiljonbudgeten inkludera posten ”reseersättning”.

5 kommentarer:

Anonym sa...

jag tror att vi (p) har två steely dan-biljetter över... vill ni ha, i så fall?

Anonym sa...

Skånehataren förtjänar ingen SD-biljett! I sak har du givetvis rätt. Kristianstad är ett rövhål till stad. Men prerogativet att säga så har bara personer födda på rätt sida av åsen. Så är det.

Konrad Olsson sa...

Hey, jag älskar de alternativa Ahlgrens Bilar-sorterna, särskilt bildäcken som jag blitt svårt beroende av. Men de chockadöverdragna var onödiga, jag ger dig det.

Jonas sa...

Vad smakar de där bildäcken egentligen? (och det är för övrigt inte dem jag menar, utan påsarna med enbart vita, rosa respektive gröna bilar)

Anonym sa...

Givetvis ska ni gå på Steely Dan. Om inte annat för att kunna iaktta Nick Shay iförd sin stroppigaste Tom Wolfe-utstyrsel och med suspekta pulverrester i valrossmustaschen. Och för att vi ska få se dig för första gången på alldeles för länge.

Bildäcken smakar för övrigt lättviktslakrits, svårt poänglöst. Då hade de chokladdoppade mer existensberättigande. Vi väntar på de syrligare, surtgodissocker-doppade.