söndag, oktober 11

Frågor efter Fleetwood

Exakt hur övertänd är Lindsey Buckingham när han håller på och skriker och stampar och larmar och gör sig till?

Exakt hur fantastisk anser Lindsey Buckingham att han själv är?

Exakt hur ogärna vill den skygge John McVie egentligen stå på den här scenen inför tusentals människor?

Hur hade det låtit utan den extra trummis som sitter halvt dold bakom förstärkarna?

Om man nu ska ha en hemlig extratrummis som inte presenteras ihop med övriga i kompbandet, varför är han då bara HALVT dold?

Hur är körsångerskan som heter Nicks släkt med Stevie? (Lori visar sig vara Stevies svägerska.)

Hur mycket av det Mick Fleetwood ropar under sitt trumsolo är nonsens och hur mycket är riktiga ord, uttalade på någon sorts pidginengelska?

Hur fruktansvärt lysande är inte "Storms"?

Varför uppskattar den absolut största delen av publiken vilken låt som helst som "rockar" så oerhört mycket mer än en lysande ballad?

Är det grupptryck som gör att jag tycker det, eller var gitarrekviblibrismen i "I'm So Afraid" faktiskt svängig på riktigt?

Vad var det som hände i det avbrutna och sedan återupptagna introt till "Stand Back"? Fel på synten? Stevie borta från scenen?

Återigen: hur jävla bra är inte "Storms"?!?

2 kommentarer:

D.D. sa...

"Storms" är deras allra bästa låt, på skiva också.

Nick Shay sa...

Storms är nog inte deras bästa låt, men en av deras bästa. Tror att "Silver Springs", "Hypnotized", "Dreams" och "Tusk" är bättre spår. Men det är en fråga om dagsform.