1. Caribou spelade på Strand en lördag. Daniel Snaith hann spela både Korg-synt och elgitarr och tamburin och cabasa och blockflöjt och så trummor. För även om det redan fanns en trummis på scen var han bara tvungen att hoppa in och bonustrumma ovanpå. Ibland hade de lite för roligt, roligare än vad publiken hade när det gled över i post rock, men för det mesta svängde det.
2. Det spred sig viss osäkerhet inför vår gemensamma Supermyxonos-kväll. Vilken musik väljer man till ett dansgolv på Debedis en fredag? Hur långt bör man sträcka sig i publikfrieri till en publik som allra helst vill höra Morrissey och Krunegård. Eller nej, förresten, de ville ju höra det vi spelade också, men Morrissey och Krunegård var de nästan pinsamt förväntade önskningar som faktiskt dök upp. (Och en i baren ville höra Mikael Ramel, det fick han.) Jag minns mina egna önskningar till DJ Micke Carlsson, numera i skivbutiken Pitch på Skånegatan, när han stod i en ljudkur på CoZmoZ i Borlänge 1992. Det var små lappar jag räckte över. Vad kan det ha stått? Oftast Stereo MC's, "Ebeneezer Goode", "Smells Like Teen Spirit" och House of Pain. Om någon önskat "Jump Around" på Debedis hade jag nog spelat den.
3. Den nya "Wall Street"-filmen används som reklam för Investerar-SM. Jag minns faktiskt inte riktigt den gamla filmen och har inte sett den här, men är det inte lite tvärtom? Som att använda "Plutonen" som rekryteringsfilm till armén.
4. The Ark har släppt en tidning som sålt guld. Skivan som följde med hade fallit ur det exemplar som letade sig fram till mig, men jag har bläddrat lite i tidningen och kände mig nöjd med det. Sedan lyssnade jag på Leo Zeros edits av Bowie och tänkte att det var så nära the Ark jag vill komma just nu. Jag skulle kunna tänka mig att band i framtiden kan skippa att spela in en skiva och bara ge ut ett magasin om sig själva i stället. Momsen är ju i alla fall lägre.
5. Sourze.se skickade ut ett nyhetsmail med rubriken "Anna Anka ger Billy Butt svar på tal". Det är så att man tror att Newsmill ligger bakom Sourze, för att själva framstå i bättre dager.
6. Jag såg Barbra Streisands debutfilm, "Funny Girl". En film om hur en framgångsrik kvinna (Barbra) inte kan vara ihop med en mindre framgångsrik man (Omar Sharif). Varför hon dras till honom i första början är oklart, men vad vet jag, för filmskaparna var det självklart att Omar Sharif är snygg och att Barbra Streisand inte är det och redan där tycker jag tvärtom. Tips från coachen: se den roliga rullskridskoscenen i början och de maffiga helikopterinzoomningarna i mitten, skippa resten.
7. Jag har köpt en komplett uppsättning Mupparna-filmisar från 70-talet. Nummer 1-68, vissa till och med i dubletter. Och alla i mint condition. Underligt. I viken låda har de legat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar