torsdag, september 1

"Super 8"-rock

Example

Tjuvlyssnat från arbetet med "Super 8". Producenten förhör musiksamordnaren.

Producenten: - Vilka poplåtar från 1979 hade ni tänkt?

Musiksamordnaren: - Lite disco kanske? Chic släppte ju bra grejer 1979.

P: - Fast det här handlar om tolvåriga killar, dom lyssnade inte på disco.

M: - Eh... "What A Fool Believes" med Doobie Brothers? "Old Siam, Sir" med Wings? "Waiting for an Alibi" med Thin Lizzy?

P: - Nej, för fan! Det det här är ingen jävla hipsterrulle av Wes Anderson eller Cameron Crowe. Det här är Spielberg!

M: - Eh... Blondie?

P: - I så fall "Heart of Glass"!

M: - Men är inte den disco?

P: - Nja, kanske. Då får en lite äldre kille lyssna på just den. Och så "My Sharona" med varomnuheter.

M: - The Knack. Men den är ju jätteuttjatad.

P: - Men asbra!

M: - Jo i och för sig.

P: - Och sen ELO!

M: - Ja, bra förslag. "Last Train to London" kanske?

P: - Kul skämt. Nej, vi måste ha deras ALLRA största amerikanska hit. "Don't Bring Me Down" ska det vara. Den är ju också asbra!

M: - Jo, det har du rätt i. Nu kör vi!

2 kommentarer:

Johansson sa...

surpuppa.

Jonas sa...

Äh vadå, jag tycker att jag ändå tog ställning för att de här låtarna ändå är "asbra", även om de är lite överanvända.

Sedan kan man ge musikansvarige rockproducenten George Drakoulias ryggdunkar för att han verkligen tog musik som var ny just då, sommaren 1979. Så han hade gjort sin läxa, till skillnad mot den som skrev in Rubiks kub i manuset.