Om jag hade åkt tillbaka i tiden till 1993/94 och sagt till mitt sextonåriga jag att kalendern visar år 2012 första gången jag ser Blur live, då skulle den lillkillen, helt klädd i brun manchester, inte tro sina öron. Det låter så oansvarigt av alla mina äldre jag, att inte ha tagit chansen.
Men så är det. Jag missade i och för sig Hultsfred 1994 på grund av att jag var på andra sidan jordklotet just då, men något senare tillfälle borde jag kanske kunnat tagit?
Å andra sidan: direkt efter "Modern Life Is Rubbish" och "Parklife", de två lysande, genomengelska album som fick mig att bära brun manchester, direkt efter dem kom "The Great Escape". Det enda det albumet fick mig att göra var att skämmas över att jag gillat Blur, fram till ungefär "Coffee & TV".
Att inte se ditt favoritband exakt när det skulle vara allra viktigast för dig, det leder till att du får ser dem 18 år senare. Blur 2012 kan nog bli en bra konsert ändå, men det är ju en nostalgitillställning. Det äldre jaget kan inte låta bli att känna sig... äldre. Så kanske borde jag kliva ur tidsmaskinen och skälla ut mitt yngre jag för att åsamka mig detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar