Imorgon börjar den 38:e säsongen av "Saturday Night Live". Efter att stjärnor som Kristen Wiig, Andy Samberg och Abby Elliot har slutat är det lite av en nystart. Lorne Michaels har pratat lite om det i New York Times. Här är mina förhoppningar inför hösten:
Att Frank Ocean är lysande i premiären. Det verkar ju vara det närmaste jag kan komma att se honom live i år, så allt annat än kalla kårar är en besvikelse.
Att nyrekryteringarna Aidy Bryant, Tim Robinson och Cecily Strong (alla tre från vanliga farmarligan Second City) får ta plats, så att det inte blir Sudeikis och Hader för hela slanten. (Armisen för hela slanten vore inte lika illa.)
Att det har gjorts en ny vinjett. Jag vill gärna slippa se Fred Armisen bläddra bland vinylskivorna. Och vad är det för butik som har The Jam precis bredvid Sex Pistols?
Att Sverige (och Norge) får vara med på Europakartan i Weekend Update. Titta på det: Danmark ser helt ensamt ut.
Att Joseph Gordon-Levitt (värd i andra avsnittet) är lika skinande glad som i sin debut för tre år sedan. Då när han inledde med "Make 'em laugh" och sedan ägnade resten av programmet åt att le från öra till öra och försöka återfå normal andning.
Att Daniel Craig (värd i tredje avsnittet) kan spela lite komiska roller. Det avskräckande exemplet är Robert DeNiro som spelade sig själv i tre olika sketcher.
Att Jay Pharoah kan göra en bra Barack Obama, en "roll" som det har meddelats han tar över från Fred Armisen. Här hos Letterman hade han ju lite svårt att hålla masken.
Att Romneys vicepresidentkandidat Paul Ryan inte kommer imiteras av Taran Killam, utan av Walter från "The Muppets".
Att Thanksgiving- och julavsnittet får vara utan ytterligare en tröttsam Vogelchecks-sketch. Att ett öppensinnat program som SNL vill få publiken att skratta genom att låta två män kyssa varandra är skamligt. För ja, det är just det som publiken skrattar åt. Gymnasiespexnivå.
Att Justin Timberlake dyker upp. Hur som helst, när som helst, men helst mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar