lördag, februari 21

Oscarsmusiken 2015 - från enerverade till slätstruket

Natten till måndag delas Oscarsstatyetterna ut. Jag återkommer imorgon med min tippning, men tjuvstartar lite med en genomgång av de nominerade i kategorin Bästa originalsång.

Den (troligen högst medvetet) enerverande "Everything Is Awesome" med Tegan and Sara och The Lonely Island från "The Lego Movie", som kommer att få möjlighet att testa om det verkligen även är "awesome to lose".



Den i kontrast enormt pompösa medborgarrättsgospeln "Glory" med Common och John Legend från "Selma", som kan övertyga de sista tvivlarna om att Common är stel och präktig. Å andra sidan, hur skriver man en sång om det här ämnet utan att ta i från tårna?



"Grateful" från "Beyond the Lights", framförd av Rita Ora, är Diane Warrens sjunde Oscarsnominering, så kanske är det dags att hon får vinna nu äntligen. Tyvärr är det här ingen "Don't Want to Miss A Thing", inte ens en "Nothing's Gonna Stop Us Now", så om hon får en Oscar är det för lång och trogen tjänst.



Glen Campbells slideguitariga "I'm Not Gonna Miss You" är inte heller den i nivå med hans tidigare produktion (som han ju oftast inte hade komponerat själv). Men dokumentären "Glen Campbell: I'll Be Me" handlar om stjärnans avskedsturné och visst unnar man Glen ett pris?



Keira Knightley är väl en person som man i bästa fall hatar att älska. Eller är det bara jag? Filmen "Begin Again" där hon spelar en kämpande singer/songwriter verkar vara jobbigt mysig och "Lost Stars" låter som tidiga Coldplay fast lite sämre, mer slästruket. (Är det "Trouble" den ligger närmast? Eller är det någon annan låt den påminner om????)



Så slutsatsen av det här är väl att John Legend och Common troligen kommer få varsin Oscar att ställa bredvid de Golden Globes de fick för "Glory".

Inga kommentarer: