Julkalendern: Soppa

Linus har hällt tomatsoppa på sig själv och limmat fast sig vid David Hockneys "A Bigger Splash".

Linus vill också rädda klimatet. Och så vill han vara med i samtiden.

Men varför hällde han soppan på sig själv och inte på målningen? Jo, han såg bara det här exemplet med "Flicka med pärlörhänge" och trodde det var så man gjorde.

Julkalendern: "Free Yourself"

 

Jessie Ware släppte en riktig rökare.

Julkalendern: "Running Up That Hill (A Deal With God)"

Att Kate Bush fick en massiv revival tack vare "Stranger Things" var väl årets finaste musikval?

Att ”Running Up That Hill (A Deal With God)” tydligen var årets tionde mest streamade låt, det borde ju egentligen enbart göra dagens artister rädda och kanske lite skamsna. Men att höra barn nynna på den i stället för låtar från Disneyfilmer eller Melodifestivalen, det var ju fantastiskt.

Framgången fick till och med Kate själv att ställa upp på sin första intervju på sex år. Tyvärr dock: den gamla intervjun där hon sa att hon aldrig sett en kulle, den var fejk.

Julkalendern: Årets covers

Som vanligt gjordes det i år väldigt många onödiga covers. 

Bland dessa inte mindre än två onödiga covers av Mazzy Stars "Fade Into You" (Mallrat och Valerie June), ett mycket intressant fenomen. Och en världsartist spelade in ett helt album med - vad jag uppfattat - flåsbrötiga versioner av ursprungligen fina soullåtar. Mer tid har jag inte gett den skivan, någon som tycker att jag borde?

Men så klart gjordes också många fantastiska coverversioner. De enligt mig tio bästa har jag samlat i en behändig spellista, tillsammans med originalen. Det är Cat Powers hjärtskärande inspelning av Replacements "Here Comes A Regular", det är klassiker som från början sjöngs av Everly Brothers och Karen Dalton, det är en flöjtig cover på Ryuichi Sakamoto.

Och så är det ett bidrag från genren "cover-på-sig-själv", när Neneh Cherry tog in Robyn och Mapei för att hitta mycket mer vemod i "Buffalo Stance".

Varsågoda: Extra allt covers 2022.

Julkalendern: Dyrtider

Det är ju som alla vet en hård vinter vi går mot, åtminstone ekonomiskt. Det är dyrtider.

Folk har pratat om hur mycket det kostar att ta en dusch, att köra bil, att värma upp det inglasade uterummet till t-shirtvärme, att köpa smör...

Men det pratas mindre om att loppisarnas backar för tiokronorsvinyl dras med i inflationen. Se ett exempel här till höger. Redan i somras hade "Sveriges vanligaste skiva" på en antikbutik i Gamleby värderats till 65 (sextiofem) kronor.

Det är alltså ett prisskutt på cirka 650 procent.

Har det här något att göra med att den svenska loppisvinylmarknaden är kopplad till den europeiska? Är det möjligt att få till ett riktat högkostnadsskydd till hela loppisområde 3 och 4?

Julkalendern: AI-bilder

Var det inte i år som de AI-genererade bilderna skulle ta fart? Helt plötsligt höll alla i sociala medier på att dela olika bilder de skapat genom att skriva in "dreadlock turtle skating in medieval painting" eller något sådant. Men blev det användbart?

När jag prövade med "linus van pelt christmas in 2022" fick jag bara det här:

Och det känns visserligen möjligen som en rimlig uppskattning av om Linus varit en karaktär som skapats i nutiden, för en tecknad Netflixserie. Men nja. Och vad är "Luthaus" och "Linplifs"? Det här är inget jag behöver riktigt än.

Julkalendern: Naima Bock

 

Om man heter Naima Bock, då är det väl självklart att den musik man ska göra är flippad folk, med delar jazz och bossa och så en vals om en husbil inslängd som bonus. Och en hel del saxofon, oundvikligt om man heter Naima.

Förut kallade hon sig Naima Jelly och gjorde mer postpunkig musik i Goat Girl, men i år kom solodebuten "Giant Palm". Där blandar brittisk/brasiliansk/grekiska Naima Bock ambitiöst stilar, som alla var och en säkert hade kunnat byggas ut till ett album som varit fint, men tråkigare.

Det låter som en samlingsskiva från Numero Group med en förbisedd självutgiven sjuttiotalsartist som sedan gav upp, blev byggnadsvårdare och nu är pensionär. Men så är det ju inte. "Instrumental" är heller inte - trots titeln - en mindre vimsig outtake från Arthur Russells "Instrumentals"-projekt.

Jag är så glad att sådan här musik görs även här och nu. Vartåt Naima Bock är på väg härnäst är omöjligt att gissa, men jag vill hänga med och höra.

Julkalendern: Wordle och vänner

Årets bästa Internet var ändå de här ordspelen med ett fembokstavigt ord om dagen. Det överlevde hela året! Men folk har väl slutat dela sina resultat på Twitter?

Originalet är Wordle, vars idealistiske skapare tydligen medvetet valde att inte skydda sin idé. Så som svenska kopior kom Ordlig och Ordsnille, med varierande grad av trohet till Svenska Akademiens Ordlista. De skulle eventuellt till och med kunna godkänna egennamn som "Linus", vilket Wordle inte gör. Årets julvärd blev så missnöjd att han fick ta till filten.

Trots böjningarna och låneorden har jag dock hängt kvar även på Ordsnille. Det räcker liksom inte med ett eller två ord per dag. Däremot var min kunskap om snuskig slang på engelska tydligen inte tillräcklig, så jag gav upp på Lewdle. 

Årets finaste Wordle-anekdot var den här anonyma bekännelsen om hur det går att omärkligt och subliminalt hjälpa sin närmaste att lista ut dagens ord.

Extra allt (och Linus) sammanfattar året

I morgon börjar Extra allts traditionsenliga julkalender. I 24 luckor fram till julafton sammanfattar vi för 18:e gången året som gått, med vad som har varit bra, vad som har varit dåligt och vad som bara har varit. Vi ska försöka hålla oss till den populärkulturella sfären, men ni får ursäkta om vi ibland slirar iväg.

Som vår ciceron genom december har vi årets julvärd, ingen mindre än Linus van Pelt! Medan storasyster Lucy hade uppdraget redan för sex år sedan så har Linus bidat sin tid.

Linus tar med sig sin snuttefilt, sitt lugn och sin klokhet. Han är ju faktiskt den som i "A Charlie Brown Christmas" besvarar frågan om "what Christmas is all about". 

Och på samma sätt vet han vad Extra allts julkalender verkligen handlar om. Det är inget ur Bibeln, det är popsinglar, trams, samlingsskivor sammanställda av Bob Stanley, kulturdebatter vi vill glömma och världsomvälvande händelser.

Morgonrock

Om ni ännu inte har lyssnat på den här höstens upplaga av spellistan Morgonrock, så gör det.

Det är två och en halv timme mysig, murrig och melankolisk musik - perfekt för en höstmorgon som glider in i förmiddag utan att det blir särskilt mycket ljusare ute.

Det är låtar om morgonen, om regn, om vind och om hösten. Det är gamla favoriter som John Martyn, Sandy Denny och Arthur Russell, tillsammans med artister ni kanske inte lyssnat jättemycket på, som Dave Plaehn, Adventures Unlimited, Roberta Vandervort och Chip Wickham. Och har ni hört "Lost in a Lonely World" med The Ethics?

Varsågoda: Morgonrock höst 2022

PS: för den som vill gå runt i morgonrock hela långa dagen så finns alltid Morgonrock - hösten 2021, Morgonrock - hösten 2020 och Morgonrock vol 2.

Musikåret 2022 - tredje kvartalet

Inget har hänt här på Extra allt sedan jag senast sammanfattade en del av musikåret - men tur då att det här hänt en hel del i musiken.

Som vanligt när ett kvartal tagit slut har jag försökt välja ut de 25 bästa låtarna och som vanligt var det tajt att få med allt. Resultatet blev en inte särskild sammanhållen spellista med singer/songwriters (Naima Bock, Weyes Blood, Cass McCombs) och countrytoner (Courtney Marie Andrews) och lite nästanrock (Julia Jacklin) i början, sedan över till mer sväng (Greentea Peng, Anderson .Paak, Jessie Ware). För att avslutas hela vägen bort hos Daphni.

Och mitt emellan allt finns Hot Chip. När en låt med Alexis Taylors stämma  heter "Hard to Be Funky", då vet man ju att den är bra redan innan man hör den.

Varsågoda: Extra allt 2020 Q3!

Musikåret 2022 - andra kvartalet

Halvårsskifte och dags att sammanfatta den musikaliska våren. Som ju varit fin, så det var återigen en utmaning att få ner det till 25 låtar. Men ner dit måste spellistan.

Kanske ska jag någon gång prova att låta urvalsprincipen vara "enbart nykomlingar". För så blev det inte den här gången. Det var så tröstande och bekvämt att höra bekanta röster återkomma, som Beth Orton, Julia Jacklin, Faye Webster, Oliver Sim, Helado Negro, Hot Chip, Angel Olsen, Tirzah... Och så Kieran Hebdens bekanta sound, nu inte som Four Tet utan som KH.

Men lite nytt blod blev det ändå, med Tim Bernardes och Sessa och Bavé och Dexter. Och Deki Alem (Göteborgsbröderna som annars på svenska har sitt efternamn Bennett som gruppnamn) samplar Joy Division.

Sedan kunde jag inte utesluta "As It Was", Harry Styles oundvikliga hit.

Varsågoda: Extra allt 2022 Q2