Musikåret 2024 - första kvartalet

Första kvartalet avslutades ju för nästan två veckor sedan - och ännu har inte Extra allt presenterat de 25 bästa låtarna?

Det beror så klart mest på att det ju har hänt annat i vardagen, men också på att det har varit svårt att skala ner till en så pass kondenserad spellista. Men till slut fick det bli det här urvalet: lågmält, stökigt, poppigt, sorgset, sprudlande - allt man kan behöva.

Varsågoda: Extra allt 2024 Q1

Vårig spellista

På våren ska man lyssna på flöjter, det har blivit någon sorts tradition i mina lurar. Kvillrande och kvittrande som fåglarna, porlande som vårbäckar, lätt och luftigt som vårvindarna.

Det gäller ännu mer när våren tycks tveka. Blir det en solig och knoppande påsk? Nja, vem vet. Men musikaliskt kan det bli så i alla fall.

Årets våriga spellista är ungefär tre timmar lång. Kanske är det vädret som påverkat, men det finns lite fler skymningslåtar än tidigare.

I listan finns kända namn som Herbie Mann, Yusef Lateef, Khruangbin, Bonnie Raitt och Saint Etienne. Men har ni hört Amaro Freitas, Gordon Haskell, John Roseboro och I Marc 4? Och ni har väl för allt i världen inte missat walesaren Huw Marc Bennett?

Varsågoda: Extra allt vår 2024

Oscarsfacit

Det gick ju okej med årets Oscarstippning. Nio rätt av elva, plus en gardering rätt. Det enda jag missade helt var manus efter förlaga. 

Så alltså 9,5 poäng. Anywhere else hade jag varit en ten, men jag är nio komma fem och det är enough och jag är great at doing stuff.

Oscarstippningen

Ännu ett år när jag knappt sett några av de Oscarsnominerade filmerna. Men hindrar det mig från att tippa vinnarna? Nej då.

Bästa film: "Oppenheimer"
Gardering: "Poor Things"
Kommentar: Ingen skräll.
 
Bästa regissör: Christopher Nolan för "Oppenheimer"
Gardering: Yorgos Lanthimos för "Poor Things"
Kommentar: Ingen skräll.

Bästa kvinnliga huvudroll: Lily Gladstone i "Killers of the Flower Moon"
Gardering: Emma Stone i "Poor Things"
Kommentar: Även om en hel del var oklart med själva karaktären Mollie Burkhart (varför gifte hon sig och stannade med Leos tröga figur?) så gjorde Gladstone ett bra jobb med den.

Bästa manliga huvudroll: Cillian Murphy i "Oppenheimer"
Gardering: Paul Giamatti i "The Holdovers"
Kommentar: Ingen skräll.

Bästa kvinnliga biroll: Da'Vine Joy Randolph i "The Holdovers"
Gardering: Danielle Brooks i "The Color Purple"
Kommentar: Svårtippat tycker jag, men experterna säger tydligen att Randolph är favorit.

Bästa manliga biroll: Robert Downey Jr i "Oppenheimer"
Gardering: Ryan Gosling i "Barbie"
Kommentar: Alla vill väl se vad RDJ gör av sitt tacktal?

Bästa originalmanus: Justien Triet och Arthur Harari för "Anatomy of a Fall"
Gardering: David Hemingson för "The Holdovers
Kommentar: Svårtippat.

Bästa manus efter förlaga: Christopher Nolan för "Oppenheimer"

Gardering: Tony McNamara för "Poor Things"
Kommentar: Kanske får "Poor Things" något pris, men det är tveksamt. Eller kan "Barbie" överraska här? Nej, det blir nog Nolan ändå.

Bästa internationella film: "Zone of Interest" (Storbritannien)
Gardering: "Society of the Snow" (Spanien)
Kommentar: Här har jag ingen aning.

Bästa originalsång: "What Was I Made for?" från "Barbie" 
Gardering: "I'm Just Ken" från "Barbie"

Kommentar: Det borde vara självklart, men just med "Barbie" verkar ju folk ha svårt att hålla tankarna rätt.

Bästa animerade långfilm: "The Boy and the Heron"
Gardering: "Spider-Man: Across the Spiderverse

Kommentar: Borde det inte få bli Miyazakis tur?

Caulfield och Copperfield

Att det skulle ta mer än 30 år från att jag första gången läste romaninledningen "If you really want to hear about it, the first thing you'll probably want to know is where I was born, and what my lousy childhood was like, and how my parents were occupied and all before they had me, and all that David Copperfield kind of crap, but I don't feel like going into it, if you want to know the truth" till att jag faktiskt tog tag i att läsa David Copperfield.

Och först nu inser att Holden Caulfield - alltså berättaren i J.D. Salingers The Catcher in the Rye, han som undrar om vi verkligen vill höra - kanske inte riktigt läst Charles Dickens självbiografiskt inspirerade roman.

Eftersom David Copperfield ju inleds med ganska mycket om titelpersonen usla barndom - men verkligen extremt lite om hur vad hans föräldrar gjorde och allt det där innan han föddes. Det finns lite på de allra första sidorna, sedan blir det usel barndom och ganska snart lite mindre usla ungdom. Hur långt hade Holden läst?

Kanske är det här något J.D. Salinger tänkte att alla visste och att inledningen därför skulle säga något om hur Holden struntar i 1800-talslitteraturen han blir itutad.

David Copperfield har för övrigt även han en stark första mening när han skriver om sitt liv: "Whether I shall turn out to be the hero of my own life, or whether that station will be held by anybody else, these pages must show." Det hade kunnat vara Caulfields ord.

Grattis Françoise!

I dag fyller Françoise Hardy 80 år. Grattis!

Tyvärr kommer inte någon mängd gratulationer hjälpa mot den cancer som angriper henne sedan länge. Om hon nu för tiden uttalar sig i media - väldigt sällan men senast i Paris Match i december - så är det till stöd för att Frankrike ska legalisera dödshjälp.

Vi får tacka henne för all den fantastiska musik hon gjort. Albumet "La question" är hennes bästa, men för den som vill ha en bredd har jag utökat den spellista jag gjorde till hennes 70-årsdag.

Hylla jubilaren genom att lyssna på Lilla Françoise Hardy-listan.

Låtar för löpspåret (eller dansgolvet)

För den som vill avsluta 2023 eller inleda 2024 med att springa har jag slängt ihop en spellista med låtar från året som passar i löpspåret. Allra bäst kanske den funkar för att orka slita det där sista kilometrarna på en långrunda, snarare än att sprinta i början.

Varsågoda: Extra allt löphits 2023

Kanske funkar spellistan även för vissa sorters nyårsdansgolv, men egentligen finns det mer att hämta i Extra allt 2023 (flera av låtarna är mer i båda listorna). Och för vilostunden efter löpningen - eller för en trött nyårsdag - finns passande musik i Extra allt chillar 2023.

Gott nytt år!

Ännu fler 2023-listor

Jag har - inte oväntat - redan hunnit ångra vilka 100 låtar som fick vara med på spellistan Extra allt 2023. Hur kunde jag glömma Damien Jurado och Baxter Dury? Och borde Lana Del Reys ”A&W” fått vara med?  Och André 3000, var det taskigt att han bara fick vara med på chillistan?

Som tur är finns det ju fler som gör listor. Många av dem är nästan som mina, med med slagsidor åt andra håll, så det jämfört med min lista finns nytt att upptäcka eller bortglömt att påminnas om. Här är några tips: 

Den som vill ha mer hiphop och sväng (från 23 olika länder, inte illa på 100 låtar!) kan lyssna på Andrés ”El Komandante” Zanzis lista. 

Den som vill ha mer högkvalitativ radiopop (och inslag från Eurovision) kan lyssna på Anna Charlotta Gunnarsons lista. 

Den som vill ha mer svensk hiphop kan lyssna på Gustav Gelins lista. 

Den som vill ha mer indierock kan lyssna på Peter Alzéns lista. 

Den som vill ha mer ambient kan lyssna på Stefan Zachrisons lista. 

Den som vill ha mer klubb och jazz och tycker att ”en-låt-per-artist” är tråkigt (eller ens att en och samma låt bara får vara med en gång) kan lyssna på Stefan Thungrens lista.

Och den som bara vill ha en mycket längre spellista kan lyssna på Terry Ericssons 2023-lista, påfylld under hela året och mer än 11 timmar lång.

Innan nyår kommer min lista med 2023-musik för joggingrundan, som delvis även kan funka för festdansgolvet…

Julkalendern: "Norm"

I de tolv spåren på "Norm" berättar Andy Shauf - i första och ibland i andra person - om Norm, en slacker och en stalker - och en kidnappare. Det som i början och vid en första lyssning är vanlig kärlekslängtan spårar ur.

Medan creepy-faktorn tilltar är musiken lika finstämd hela tiden, lika lågmäld och försiktigt arrangerad.

Jag har ännu inte sett "Norm" på några årsbästalistor, förutom Aquarium Drunkards som ju är absurt lång. Men för mig är det solklart. Årets album: "Norm" av Andy Shauf.

Julkalendern: Hej då

 

I år sa vi hej då till Per Åhlin, Burt Bacharach, David Crosby, Doris Svensson, Cynthia Weil, Bettye Swann, Matthew Perry, Astrud Gilberto och Ingvar Hirdwall.

Och till Tina Turner, Lasse Berghagen, Robbie Robertson, Al Jaffee, Ryan O’Neal, Barrett Strong, Tom Verlaine, Ryuichi Sakamoto, Bobby Caldwell, Paul Reubens, Seymour Stein, Martin Amis, João Donato, Sinead O’Connor, Cormac McCarthy, Pugh Rogefelt, Michael Gambon, Andre Braugher, Trugoy, Harry Belafonte, Jane Bark, Inger Sandberg, Andy Rourke, Jane Birkin, Tony Bennett, Milan Kundera, Mary Quant, Lasse Wellander, Thomas Hellberg, Steve Mackey, Ahmad Jamal, Sixto Rodriguez, Barry Humphries, Linda Lewis, Shane McGowan, Lance Reddick, Wayne Shorter, Jeff Beck, Yukihiro Takahashi, Ampfiddler, Big Fred, Bernt Rosengren, Kenzaburo Oe, Slim Borgudd, Charles Gayle och Richard Belze och massa andra som jag har missat. Tack för allt.

Julkalendern: Fredagsdrink

1. Negroni (dock aldrig annars med en Snobben sittande på isbiten, iförd sin nightcap - haha, fattar ni?)

2. Cava eller liknande bubbel

3 och framåt. En veritabel "long tail" av enstaka cocktails, alltså en "long cocktail", til exempel Paper Plane, Enzoni, Fitzgerald, L'Embrassadeurs, Expat, Boulevardier...

Julkalendern: Bob Stanley-året

Det är dags att summera året för Bob Stanleys samlade output. I år var han synnerligen flitig.

Vi rangordnar allt han gett ut:

9. Saint Etienne ”Songs for Hermione” (röd tiotumssingel) 

Två soundtracklåtar från 2022. Samlarkuriosa.

 

8. ”Winter of Discontent” (samlingsskiva)

Njo, en bra historielektion om den brittiska DIY-musik som följde efter punken. Mer intressant än bra.

 

7. ”Incident at a Free Festival” (samlingsskiva)

Bevisar hur mycket groove det fanns i brittisk sjuttiotalsrock, även bland banden som aldrig riktigt lyckades bli superstjärnor. Mycket här är fantastiskt och vissa artister hade jag ingen som helst aning om, men annat är tungfotad rock och låttitlar som ”Meat Pies ’Ave Come But Band’s Not Here Yet” och ”Big Boobs Boogie”. 

 

6. ”Latin Freestyle - New York/Miami 1982-83” (samlingsskiva) 

Oväntat härlig samling av högenergisk men ofta mörk dansmusik, som var oerhört inflytelserik.

 

5. Saint Etienne ”Built on Sand - Rarities 1994 - 1999” (splatterfärgad vinyl)

En del spår är redan välbekanta för en Saint Etienne-nörd, som deras kandidat till Bondlåt, men det är hur som helst alltid roligt att höra allt Sarah, Bob och Peter sprutade ur sig under denna väldigt kreativa period.

 

4. “London A-Z 1962-73” (samlingsskiva) 

Låtar om London från "the long sixties" är ju en väldigt lös pitch för en samling, men när Stanley får välja så fritt så blir det ju otroligt.

 

3. ”Tribal Rites of the New Saturday Night - Brooklyn Disco 1974-5” (samlingsskiva)

Musiken som den riktiga Tony Manero dansade till, om han nu hade funnits och inte varit påhittad av Nik Cohn i sitt reportage som lånat ut sin titel. Den här skivan önskade man ju aldrig tog slut. Och som tur är finns mer musik i samma typ att hitta på Spotify, men fyra av de här 22 låtarna gör inte det.

 

2. ”Folk, Funk and Beyond - the arrangements of John Cameron” (samlingsskiva) 

En underskattad hjälte uppmärksammas. Cameron arrangerade, skrev, producerade massor under sextio- och sjuttiotalet. Här trängs Donovan, Francoise Hardy, flöjtgeniet Harold McNair, Hot Chocolate och Ella Fitzgerald.

 

1. ”Bee Gees - Children of the World” (bok) 

Ingen i hela världen var mer lämpad att skriva en heltäckande bok om bröderna Gibb än Bob Stanley. Ett eget kapitel i "Yeah Yeah Yeah" räckte inte, så här går han på djupet. Det är ju omöjligt att förklara varifrån talang kommer, men däremot ger Stanley i alla fall förklaring till alla underliga och felaktiga val som bröderna gjorde och som ställde till det för dem. Bee Gees blev min fjärde mest lyssnade artist på Spotify i år, tack vare denna bok.