Julkalendern: Blood Orange

Jag höll på att skriva att det har varit ett dåligt albumår, men det är ju inte sant. Snarare har Lily Allen och Rosalia visat att det går att släppa skivor som folk lyssnar på, koncentrerat från start till slut.  

Däremot har det varit ett svagt albumår för mig. Det vill säga, jag har lyssnat mer på spridda spår, spellistor, halva skivor, utvalda låtar. Jag har lyssnat på ganska få skivor från start till slut, om och om igen. Men jag har lyssnat på Blood Oranges senaste många gånger. 

Devonté Hynes lyckas väva ihop väldigt mycket, till en sorgsen helhet. Jag tror vi kommer lyssna på ”Essex Honey” i många år. Årets album.