Att skriva om musik är som att dansa om... bla bla. Men jag tycker att de flesta liknelser mellan musik och mat fungerar. Man kan gilla många olika sorters smaker/musikstilar, viss mat/musik har framför allt en praktisk nytta, viss mat hade behövt mer salt på samma sätt som viss musik hade behövt mer bas, etc.
Och för att ta ännu ett exempel: före detta Coral-medlemmen Bill Ryder-Jones album "A Bad Wind Blows in my Heart" är en svampsoppa.
Det är utmärkta råvaror, det är utmärkt tillagat, det finns en hyfsad balans i kryddningen. Tyvärr har någon kört lite för länge med stavmixen.
Det är därför en alltför slät soppa. Där falerar matliknelsen, men bara för att just de två begreppen används så ofta, var för sig. Ryder-Jones skiva är varken "slät" som i slätstruken (fast ja, nästan) eller "en soppa" som i ett stort misslyckande, det är "en slät soppa" som i att varje sked smakar likadant. Han sjunger likadant, arrangemangen är liknande, känslan är ungefär likadan.
Bill Ryder-Jones serverar sin svampsoppa i en stor skål som en huvudrätt (album), när den borde ha varit en liten förrätt (EP). Om man lyssnar på delar av den, så är spår som "He Took You in His Arms", "The Lemon Trees #3" och "A Bad Wind Blows in My Heart Pt 2" några av de finaste jag hört den här våren.
Men det är en annan grej: varför släppa ett svampsoppealbum på våren?
2 kommentarer:
Vad är egentligen de artister man lyssnar på för mat?
Eller vilken artist åt vi ikväll? Hm
Jag skrev att viss musik lyssnar man på för praktisk nytta, som att man kan ha musik i lurarna på gymmet för att få energi på samma sätt som man äter en konstig macka på ett tag enbart för att slippa vara hungrig.
Skicka en kommentar