I stället för att spela in ljud från en högtalare och få veta vilken låt det är, så skulle man ta kort på personer på stan för att lista ut deras subkultur.
Jag ser ofta grupper av gymnasiekids, ofta i extremt tydligt samordnade klädstilar, men jag förstår inte vad den innebär. Vad kallar de sig själva, vad lyssnar de på för musik, vad ser de för tv, vilka är deras allierade och deras fiender?
Som de tre killarna på pendeltåget en lördagseftermiddag. De hade blekta, slitna jeans, lågt hängande, med HM-tröjor och frisyrer som var väldigt fixade, men väldigt dåligt fixade. Som om det var själva mängden vax som var viktig, inte resultatet. Var för sig hade jag inte ens reagerat på dem, men i grupp blev det tydligt hur starka regler det måste finnas för hur man ska se ut om man är en... ja, vad de nu är. Eller om de inte har något gruppnamn, vad de nu lyssnar på. Var de Avicii-killar?
Eller tjejerna som försöker se fashion ut på nollbudget och därför hamnar i nästan identiska kombinationer av djurmönstrade tajts och fejkskinnjackor. De ser för o-arty ut för Lykke Li, kanske gillar de Avicii? Kanske gillar alla Avicii.
Det är inte bara gymnasiekids förresten. Häromveckan var jag på pub en lördagkväll och vid bordet bredvid satt en kvinna och tre män, alla i åldrarna 25-30, alla iförda olika träningsoverallsjackor. Var de KTH-studenter eller finns det numera andra subkulturer där det är okej att på en lördagkväll se ut som KTH-studenter tidigare gjorde på typ onsdagar? Är det normcore?
I väntan på en foto-Shazam för subkulturer så skulle jag väl kunna gå fram till dem på stan och fråga vad de lyssnar på för musik. Men det är jag för rädd för att göra.
Framför allt är jag rädd för att få svaret "Musik? Det är inte så viktigt för oss."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar