lördag, april 20

Glad påsk!



Förra årets julvärd Woodstock tycker visserligen att hela ägghysterin kring påsk är en aaaaaaning hotfull mot alla fjäderfän.

Men när det är godis i form av ägg kan han acceptera att begrava sig i en hel vagnslast - för att sedan äta sig ut.

Medan han befinner sig där i godisvärlden och vårsolen sipprar in vill han lyssna på något fint. Så jag satte ihop en lista med vårig musik: Extra allts vår 2019.

Här trängs gamla favoriter med Smokey, Dusty, Françoise och Sandy med nykoml... nej, faktiskt: den här gången är det bara gamla favoriter. Den nyaste låten har väl sisådär sju år på nacken och det är en av Damien Jurado, för på påsken ska man lyssna på Damien Jurado. Så är det. Och äta godis.

Trevlig lyssning och glad påsk!

söndag, mars 31

Musikåret 2019 - första kvartalet



Det musikaliska året har inletts starkt. Det var därför inte lätt att jobba sig ner till enbart 25 låtar från det första kvartalet. Men till slut och efter många dödade darlings så blev det en hanterlig spelllista.

Julia Jacklin har kärlekskris och det har Japanese House också. Tierra Whack tycker att någon beter sig som ett ensambarn medan Little Simz erkänner att hon är självisk. Wiley med gäster och Lizzo mår däremot rätt bra. Och Prins Thomas uppmanar oss att känna kärleken.

Varsågoda: Extra allt 2019 Q1.

tisdag, mars 19

Philip Roth - hela listan



Jag band ju upp mig rätt starkt i mars 2017, att jag skulle läsa mig igenom hela Philip Roths bibliografi kronologiskt och skriva lite om varje bok. Och hinna klart innan han fyllde 85 år, i mars 2018.

Det hann jag inte. Inte själva läsandet, inte skrivande. Trots att jag hade tjuvstartat.

I dag skulle Roth ha fyllt 86 år, om han inte dött i maj 2018.

Och nu har jag i alla fall gjort läsandet: alla Philip Roths 31 böcker. Det är 27 romaner (varav fyra väl får kallas kortromaner), två memoarer och två böcker med essäer och intervjuer. Totalt 8584 sidor. Även om jag under den här tiden har läst mycket annat också så har ungefär var tredje bok varit en Roth.

Jag är nu lite däst på Newark, åldrande, skrivareremiter, judiska föräldrar, otrohet, allt det där.

Kanske kommer jag orka skriva mer om varför jag både gillar Roth mer och mindre nu efter detta projekt, och om hur man ska ta sig an honom om man aldrig läst en Roth och tycker 31 böcker verkar mastigt. Men inte just nu. Nu får ni nöja er med en rankningslista. Alla böckerna, från bäst till sämst.
  1. American Pastoral (1997)
  2. Letting Go (1962)
  3. Goodbye, Columbus (1959)
  4. Zuckerman Unbound (1981)
  5. The Counterlife (1986)
  6. Nemesis (2010)
  7. Exit Ghost (2007)
  8. The Human Stain (2000)
  9. Portnoy's Complaint (1969)
  10. The Great American Novel (1973)
  11. The Plot Against America (2004)
  12. The Anatomy Lesson (1983)
  13. The Ghost Writer (1979)
  14. When She Was Good (1967)
  15. Patrimony: A True Story (1991)
  16. The Facts: A Novelist's Autobiography (1988)
  17. I Married a Communist (1998)
  18. Indignation (2008)
  19. Everyman (2006)
  20. The Professor of Desire (1977)
  21. The Dying Animal (2001)
  22. Our Gang (1971)
  23. The Humbling (2009)
  24. The Prague Orgy (1985)
  25. The Breast (1972)
  26. My Life as a Man (1974)
  27. Operation Shylock (1993)
  28. Sabbath's Theater (1995)
  29. Deception (1990)
  30. Reading Myself and Others (1976)
  31. Shop Talk (2001)
Så - håller ni med? Kan det bara vara jag som tycker "Letting Go" är så bra? Den är ju aldrig ens översatt till svenska.

torsdag, februari 28

Oscarsfacit

Det blev en helt okej Oscarstippning i år: åtta helt rätt, två korrekta garderingar och en enda kategori helt fel.

Nu var ju det inte vilken kategori som helst, utan Bästa film. Och det var inte bara min tippning som var fel, många tyckte att "Green Book" helt enkelt var fel vinnare.

Det är ju å andra sidan så det är med Oscars. Ingen förväntar sig att priserna ska hålla särskilt länge. Tycker någon i universum att "Dansar med vargar" är bättre än "Maffiabröder"? Eller att "Crash" är bättre än "Brokeback Mountain"? Eller att "Chicago" slår "The Pianist"?

Det hade kunnat vara värre i år, vinnare hade kunnat bli "Bohemian Rhapsody".  Nu har jag ju inte sett varken "Green Book" eller Mercury-filmen, men jag tror att de precis som för Spike Lee inte är min cup of tea.

Spike Lee är ju exemplet på den verkliga grejen med Oscars, att någon som verkligen förtjänat ett pris länge ska kunna få den för en film som åtminstone är rimlig.

Dessutom: utanför de tippade kategorierna fick ju Linköping en Oscar, kanske till och med en första av många kommande för Ludwig Göransson.

fredag, februari 22

Oscarsvinnarna - redan nu

På söndag delas Oscarsstatyetterna ut. Efter att jag förra året fick alla rätt i min Oscarstippning så kan det ju bara gå utför. Visserligen begränsar jag mig till de elva mest intressanta kategorierna.

Årets prisutdelning följer en svårslagen rad av underliga beslut från den arrangerande Akademin: en ny kategori för blockbusterfilmer, inga nominerade sånger skulle framföras, de tekniska priserna skulle delas ut i reklampauserna... och allt drogs tillbaka av Akademin efter väldigt väntad kritiken.

Inte heller den föreslagne värden Kevin Hart klarade sig i kritikstormen. Tack, säger jag. Och Akademin, för utan en värd borde de väl kunna få till den där kortare ceremonin som de vill uppnå?

Som vanligt har jag tippat med hjärnan, inte med hjärtat. Här är de jag tror vinner.

Bästa film:
"Roma"
Gardering: "The Favourite"
Kommentar: Borde vara given för "Roma".
 

Bästa regissör:
Alfonso Cuarón för "Roma"
Gardering: Spike Lee för "BlacKkKlansman"
Kommentar: Borde vara given för Cuarón.


Bästa kvinnliga huvudroll: Glenn Close i "The Wife"
Gardering: Olivia Colman i "The Favourite"
Kommentar: Jag tror på Close men hoppas på den lysande Colman. Hon höll dessutom ett kul tal när hon vann en BAFTA.

Bästa manliga huvudroll: Rami Malek i "Bohemian Rhapsody"
Gardering: Christian Bale i "Vice"
Kommentar: Alltid en fördel att ha spelat en verklig person. Och särskilt en som dött för ung, det toppar Bales tjocksmink. Tjocksmink är ju annars också en fördel.


Bästa kvinnliga biroll: Regina King i "If Beale Street Could Talk"
Gardering: Amy Adams i "Vice"
Kommentar: Här har jag ingen aning.


Bästa manliga biroll: Mahershala Ali i "Green Book"
Gardering: Richard E Grant i "Can You Ever Forgive Me?"
Kommentar: "Green Book" verkar ju så där, men Mahershala Ali är alltid Mahershala Ali, som man säger. Richard E Grant blev ju däremot så glad av sin nominering att man verkligen unnar honom att få vinna.


Bästa originalmanus: Deborah Davis och Tony McNamara för "The Favourite"
Gardering: Nick Vallelonga, Brian Currie och Peter Farrelly för "Green Book" 
Kommentar: Tänk att en Farrelly-brorsa kan få en Oscar?!?


Bästa manus efter förlaga: Charlie Wachtel, David Rabonowitz, Kevin Willmott och Spike Lee för "BlacKkKlansman" efter boken av Ron Stallworth
Gardering: Nicole Holofcener och Jeff Whitty för "Can You Ever Forgive Me?" efter boken av Lee Israel  
Kommentar: Det här borde bli Spike Lees första riktiga Oscar, efter det hederspris han fick 2015.


Bästa icke-engelskspråkiga film: "Roma" (Mexiko)
Gardering: "Cold War" (Polen)
Kommentar: Om inte "Roma" vinner måste det beror på någon underlighet i röstningssystemet som inte jag förstår.


Bästa animerade långfilm: "Spider-Man: Into the Spider-Verse"
Gardering: "Isle of Dogs"
Kommentar: Svårtippat, men jag har fattat det som att Spindelmannenfilmen är favorit.


Bästa originalsång: "Shallow" av Lady Gaga, Mark Ronson, Anthony Rossomando och Andrew Wyatt, från "A Star Is Born" 
Gardering: "All the Stars" av Mark Spears, Kendrick Lamar Duckworth, Anthony Tiffith och Solána Rowe (SZA), från "Black Panther" 
Kommentar: Den här känns given. Kendrick & SZA verkar också ha gett upp, de ska inte framför sin sång - kommer de ens vara på plats?

tisdag, februari 5

Kärleksquiz med Mattias Björkas live



Stockholms roligaste och mest anrika musikquiz hyllar kärleken. Nu på torsdag, en vecka innan Alla Hjärtans Dag, frågar vi om musikaliska versioner av alla kärlekens stadier: från nyförälskelse till hjärtesorg.

SPECIAL: Delar av quizet framförs live av Mattias Björkas från Vasas flora och fauna!

Missa inte detta exklusiva framträdande av en världsartist. Sprungen ur den österbottniska myllan började Mattias sin karriär på engelska i Cats on Fire, gick vidare till Vasas flora och fauna på svenska och har precis släppt bandets musik i tysk översättning. I love you, jag älskar dig, Ich liebe Dich! Willkommen zu Quizzen, Lachen unt Bieren gehinken.

Det här med en liveartist är ett nytt grepp på Stockholms musikquiz, men i övrigt kommer allt vara sig likt.

Decembervinnarna Dan Reed Social Network (dvs jag och mina lagkompisar Patrik, Terry och Samuel) ställer frågorna. Vi har dammsugit våra skivsamlingar på musik om kärlek. Det har inte varit lätt, för låtar handlar väl mest om dammsugning, koltrastar och jobbskatteavdrag? Men vi tror att vi får ihop tillräckligt för ett quiz om flört, svartsjuka och kanske lite sex.

Som vanligt: max fyra personer per lag, inga tekniska hjälpmedel tillåtna. Ta med egna pennor och kladdpapper. Första frågan ställs klockan 19.00, men kom redan till 17.00 om du vill vara säker på att få bord. Vinnarna får presentkort på Debaser och äran att ställa frågorna i mars.

All info finns här.

torsdag, januari 17

Tomma VHS-band



Bildminnet är starkt. I princip varenda design till tomma VHS-kassetter som dansar förbi här minns jag tydligt. Kanske för att banden var så viktiga?

söndag, december 30

Dansa ut 2018!



Visst var väl ändå 2018 ett riktigt fint musikår? Det visar sig inte minst i att det har varit lätt för folk att få till fullspäckade spellistor, utan att behöva överlappa varandra.

När ni har lyssnat klart på Extra allt 2018 är det här ett par av de spellistor där ni kan hitta timtal av fantastisk musik:
Vanligaste låten? Det verkar vara "This Is America" med Childish Gambino - jag tror vi kan utropa den till årets hit, eller åtminstone årets mest zeitgeistiga låt.

Gott nytt år, hörni! Vi ses 2019.

måndag, december 24

Julkalendern: Tirzah



Det har inte varit någon spänning i år, om det någonsin är det, om vilket som skulle bli Årets Album på i Extra allts julkalender 2018. Redan i oktober kändes det klart.

Tirzahs ”Devotion” är den musik jag lyssnat mest på i år. Jag behöver inte ens Spotifys statistik för att bevisa det, men den bekräftade det jag trodde.

Albumet är ett samarbete mellan vokalisten och textförfattaren Tirzah Mastin och producenten Mica Levi, som annars kallar sig Micachu. De är britter, men det hörs så fort musiken börjar.

Tirazh har tidigare gjort klubbmusik, visserligen introvert men ändå. Men med sina släpiga, småskeva beats eller piano (”Holding On” är enda undantaget) är ”Devotion” en hemmaskiva. För folk som är i sådan relationskris, hjärtesorg eller desperation att de inte orkar gå på klubb.

Eller går dit, men mest står bredvid dansgolvet i ett hörn och maler samma tankar runt, runt. I det bedjande titelspåret sjunger duettpartnern Coby Sey ”so listen to me” ungefär tjugofem gånger.

Och jag lyssnade.

söndag, december 23

Julkalendern: Fejka dina köp



Dagen före julafton och du har fortfarande inte fixat den där sista julklappen? Det är lugnt. Bara photoshoppa in den tänkte prylen på ett foto med mottagaren.

Då kan mottagaren sprida bilden på social medier och det är faktiskt näääääästan som att ha fått grejen på riktigt.

Som hon influencern som i år lyckades med att få uppmärksamhet både för att hon poserade med pasta i Venedig men gjorde väldigt tydligt att hon inte åt den på riktigt OCH att riktigt uselt photoshoppa in sig på bilder i Paris.

Det konstiga är att hon tydligen befann sig i Paris. Varför ens åka dit om det ändå ska klippas och klistras? Ta pengarna (till att betala en bättre fotomanipulatör) och stanna på marken, detta flygmotståndets år. Och samma med pastan, varför ens beställa den på riktigt? Det finns väl gratis bilder av spaghetti på Google.

I år lanserade också en stor, men okreddigt klädkedja en "digital kollektion". Kläder som du bara kan bli påklädd med på en bild. Och tur det, de såg förskräckliga ut.

Man är någon sorts hållbarhet på spåren här, men jag vet inte vilken. Är den att ingen köper grejer, utan bara låtsas ha dem genom digitala attrapper? Eller är det att influencers konsumerar åt oss, genom att åka världen runt och göra saker vi inte har råd med?

Eller en tredje väg: influencers åker runt och gör att all konsumtion ser så hemsk ut att man själv tappar lusten?

lördag, december 22

Julkalendern: Hejdå





Tack för allt tvingades vi i år tyvärr säga till Aretha Franklin, Philip Roth, France Gall, Tom Wolfe, Penny Marshall, Stan Lee, Richard Swift, Rick Hall och Lill-Babs.

Och dessutom till Stephen Hawking, Mort Walker, Tony Joe White, Bernardo Bertolucci, Neil Simon, Karin Liungman, Milos Forman, Pete Shelley, Mac Miller, Dolores O’Riordan, Charles Aznavour, Burt Reynolds, VS Naipaul, Steven Bochco, Johannes Brost, Jerry Williams, Mark E Smith, Avicii, Hugh Masekela, Dennis Edwards, John Mahoney, Johann Johannson, Danny Kirwan, Craig Mack, Bob Dorough, Ursula K LeGuin, Edwin Hawkins, Matt ”Guitar” Murphy, Roy Hargrove, Wah Wah Watson och XXXTentacion.

fredag, december 21

Julkalendern: Årets låtar

Nu är det dags! Ett hundra av de bästa låtarna från året som gått, i lyssningsvänlig ordning!

Som vanligt: en låt per artist. Men eftersom jag räknar Four Tet som remixare så fick han vara med två gånger. Sådana fördelar kan man få om man är en Extra allt-favorit sedan lääääänge.

Annars är det god spridning.

Från Against All Logic till ZHU.

Från sovlåtar med Cat Power till partystartare med The Phenomenal Handclap Band.

Från Tony Molinas inte ens två minuter långa Byrds-aktiga "Nothing I Can Say" till Lana Del Reys nästan tio minuter långa slowburner "Venice Bitch".

Från veteraner som Paul McCartney, Hall & Oates och Toni Braxton till nya förmågor som Snail Mail, Okay Kaya, dijon och MorMor.

Från alldeles runt knuten med södermalmska Miljon till så långt bort som nyazeeländska Unknown Mortal Orchestra. Och så några blandningar av långt bort och nära, som Siri Karlsson feat. Solo Dja Kabaco.

Varsågoda: Extra allt 2018.