Vintern

I gårdagens inlägg kallade Adrian vintern för “det här förbannade jävla skit pisset”. Och jag förstår det. Vyer som den ovan, från igår, vill man ju gärna slippa.

Bröderna Nilsson strikes again

Yes, det handlar om självhype igen.

Jag och brorsan leker musik-Chauchescu på Pet Sounds Bar (källaren) idag , Fredag. Kom dit och fira att vi är lite närmare den där sommaren som inte kan komma tillräckligt fort. Jag är urbota leds på det här förbannade jävla skit pisset. Är det inte vår inom en fucking vecka så hoppar jag av.

Hela min dag har tillägnats sommarmusik, ni vet musik som gör sig bäst en varm sommarkväll antingen när man lutar sig ut ur fönstret för att försöka fånga en vindfläkt eller bara trillar runt planlöst på cykel inne i stan. Det är i en mörk stund som denna att jag nästan kan förstå varför majoriteten av befolkningen gillar Per Gessles texter. Eller förresten vilken som helst svensk hit handlar ju om nåt naturromantiskt/sommrigt, om jag tänker efter lite...

Tillbaks till självhypen... Kom förbi, drick en öl, bli full, låtsas att det är sommar och invänta att vi lirar den här låten

Roy Ayers - Everybody Loves The Sunshine

Shoutouts till: Gud, Mamma, Infamous-Jenny och Steve Jobs... Peace !

Idé till dokusåpa: Nagelbitarna

En gång i veckan får vi följa en grupp udda personligheter med en sak gemensamt: de biter på naglarna. De har haft vanan i tio år eller mer. Kan en miljon kronor få dem att sluta? Programledare: Pontus Gårdinger.

I ett avsnitt besöker gruppen en fundamentalistisk freudian, som analyserar fram varför de biter. Potential för gråt då en deltagare inser att han/hon aldrig varit älskad, typ.

I ett annat avsnitt tvingas deltagarna gräva runt med händerna i diverse vedervärdiga saker, för att bli äcklade av sina fingrar och aldrig mer vilja ha dem i närheten av munnen. Potential för åter-användning av rekvisita från ”Fear Factor” (larver, getspyor etc).

Varje gång en deltagare nibblar lite på en nagel så får han/hon en anmärkning och den med minst anmärkningar efter en månad vinner miljonen. Självklart ska det neurotiska gänget bo ihop och ständigt övervaka varandra. Man kan tänka sig hur de står i köket och någon skriker ”Du bet på nageln!” och får svaret ”Nä! Jag smakade bara på såsen!” Då kommer de på att det finns skitmånga bra alibin för att ha ett finger i munnen och smygbita lite. Helt plötsligt börjar alla smaka av såser och spika upp tavlor för att ”råka” hamra sig på tummen etc.

Jag tror det här kan bli lysande TV. Eller ja, det kan väl bli okej TV. Om man hittar snygga deltagare.

Oscar 5

Ja, det är larvigt att sitta uppe hela natten och lägga ut kommentarer om Oscargalan på nätet. Förlåt mig. Men jag är åtminstone inte som den här killen, som verkar ha skrivit konstant.

Men inte är "Crash" bättre än "Brokeback Mountain"? Räck upp handen ni som tycker det. Det enda bra med att "Crash" vann var att vi fick se prisutdelaren Jack Nicholson lyfta på ögonbrynen. Och vilka ögonbryn det är...

Smått besviken går jag nu och lägger mig. Cowboysen fick i alla fall tre statyetter, plus en bonus för bästa klänning: Michelle Williams i kanariegult!

Oscar 4

Det här var en skön lirare. Larry McMurtry. Smaka på namnet. Kom i smoking och jeans. Han var alltså helt klart rätt man att skriva det vinnande manuset till "Brokeback Mountain".

Just nu ligger jag på fem rätt av nio tippade.

Oscar 3

Hittills har jag tippat rätt på två av fyra kategorier. Hade aldrig trott på Three 6 Mafia, men kul för dom.

Årets Oscarsgala går för övrigt till stor del ut på att Hollywood ska övertyga världen och sig själv att de gör subversiva filmer som tar upp känsliga ämnen.

Och alla ställer upp i kampanjen: Hans Wiklund i sitt sömninga kommenterande, den tjusige men självgode George Clooney i sitt tacktal för biroll och Samuel L. Jackson i presentationen av ett litet hopklipp av ”politiska filmer”.

Ja, det var härligt att se lite av allt som Hollywood tagit upp genom åren. Social misär! HIV! Rasism! Krig! Homosexualitet! Knarkande countrystjärnor! Att de bara vågar!

Oscar 2

Hur gay är de här killarna? Eller är de bara väldigt brittiska?
(Förresten är de Nick Park och Steve Box, som vann för bästa animerade långfilm)

Oscar 1

Jon Stewart om hur Hollywood lider av olaglig kopiering:
"These are the people you are stealing from. Some of these women can't afford enough gowns to cover their breasts!"

Lydmar schlydmar

Flera tusen människor skriver på en protestlista för att hindra att Lydmar läggs ner. De här människorna behöver något att kämpa för. Något riktigt.

Jag antar att alla de här människorna verkligen var på Lydmar ofta. Bodde där och åt där och köpte många drinkar i baren, inte bara såg gratis konserter och sög på en liten mellis.

Eller så har de knappt varit på Lydmar, men vill visa upp att minsann är nere med neo soul.

I fredags ägnade Johan Åkesson sin krönika i DN På Stan åt det här. Visst är det synd om eldsjälar som är i fastighetsägares händer, men hur synd är det just om Jazzanovaeldsjälarna?

”Men den musik som i dag återfinns på Lydmars scen har ingenstans att ta vägen efter nästa helg” skriver Åkesson. Ett par centimeter nedanför finns en notis om att Clarion vid Skanstull tar över Lydmars bokningar. Så det flyttas till ett annat hotell. Det blir bara lite längre från Stureplan. Byt tunnelbana vid Slussen.

Jag kan inte heller förstå att Åkesson är ledsen för att Mondo fick lägga ner. Kommer vi sakna Mondo som konsert- och klubblokal? Ja, det är klart, det var väl trevligt där. Men är det inte lite slentrian av nöjesskribenter att ta fram sina gamla formuleringar från slutet av nittiotalet? Då fick alla halvsmå konsertlokaler i Stockholm lägga ner, men nu finns det ju ställen.

Dessutom, om Waxegård bara betalat skatten i tid skulle Mondo aldrig blivit av med utskänkningstillståndet och inte behövt försöka gå runt på att sälja folköl.

Fredagspepp

Weekend igen. Precis som förra veckan. Trevligt.

Det har hänt mycket på senaste tiden i vad som brukar kallas "klubbstockholm" eller något liknande. Det går i princip inte en helg utan riktigt vassa bokningar av discjockeys eller andra liveuppträdanden som framkallar den där "jag får inte missa" känslan. Att man sedan slutar antingen hemma eller bara sittande på sin favoritbar hela kvällen är en annan femma...

Ikväll har Serious Party besök av Rex the Dog, som jag förvisso skiter i men Serious är alltid trevligt. Nein är nått nytt av Fienden på Clarion och så finns det ju alltid Spy Bar som verkar ha etablerat sig i folks medvetande på bara en vecka eller två. Att tomrummet skulle vara så stort efter ett nytt Berns hade väl ingen kunnat ana. Berns var ju fruktansvärt på alla sätt och vis, världsmästerskap i dörrvakter, trappor, förvirring och bernskort. Nu är ju tack och lov Spy Bar inhyst i riktigt trevliga lokaler och så... Jag lirade plattor på invigningshelgen och det var kul, framförallt med ett ljudsystem som tål lite volym och bas. Något som annars är en total bristvara i denna stad. Underskatta aldrig ett bra ljud !

Nåja... Har ni inte lust att springa på klubbverksamhet utan hellre bara tar en öl på ett sjysst ställe och umgås med andra vita medelklassungdommar så kan ni väl komma och hälsa på mig och brorsan (aka. Bröderna Nilsson) när vi lirar lite Gubb-disco på Indigo ikväll !

Oscarsvinnarna redan nu

Natten till måndag är det dags för Oscargalan. Klänningar, smöriga filmcollage, ett och annat skämt och så sporten att gissa vem som vinner. Det trevliga med att tippa Oscars är självklart att det finns vissa naturlagar.

Vinner gör dramafilmer, helst baserade på verkliga historier, om någon som övervinner stora svårigheter, gärna ett handikapp, lite lätt kontroversiell, men inte för mycket. De här reglerna är så uttjatade att man undrar varför inte fler i juryn gör revolt och röstar tvärtom. Men det kommer de inte göra i år, utan ”Brokeback Mountain” får med sig en hel säck statyetter hem.

Här är vad jag tror:

Film: “Brokeback Mountain”
Ingen anledning att gardera här, det blir helt klart kåvbåjsarna.

Regissör: Ang Lee, “Brokeback Mountain”
Möjligen Steven Spie... nä, det blir ju faktiskt Lee.

Manlig huvudroll: Philip Seymour Hoffman, “Capote”
Cash må ha funnits i Verkligheten, men Capote var både Verklig och Homosexuell. (via Degrell)

Kvinnlig huvudroll: Reese Witherspoon, “Walk the Line”
Här vinner Verkligheten över Homosexualiteten.

Manlig biroll: George Clooney, “Syriana”
Ett agentskägg vinner, men Gyllenhaals cowboymustasch kan ha en chans.

Kvinnlig biroll: Rachel Weisz, “The Constant Gardener”
Weisz gör ett hat trick när hon kompletterar sin Golden Globe och sitt SAG-pris.

Icke-engelskspråkig film: “Paradise Now”, Palestina
Hur ska jag kunna gissa, jag har ju inte sett de nominerade? Men å andra sidan har juryn knappt gjort det heller.

Animerad långfilm: “Det levande slottet”
Även om jag unnar Miyazaki priset så skulle nog Tim Burton hålla ett mer underhållande tacktal.

Originalmanus: George Clooney & Grant Heslov, “Good Night, and Good Luck”
Svårtippad kategori, men manuset i ”Crash” höll ju faktiskt inte hela vägen.

Manus efter förlaga: Larry McMurtry och Diana Ossana, “Brokeback Mountain”
Här blir det också helt klart kåvbåjsarna.

Originalsång: “Travelin' Thru” av Dolly Parton, från “Transamerica”
Alla älskar väl Dolly? Och den nominerade låten från “Crash” lät ju som en dålig Aimee Mann-kopia i en scen som såg ut som en dålig ”Magnolia”-kopia.

Doherty och KLF

De senaste veckorna har det gått ett mailskämt om att Pete Doherty egentligen är ett konstprojekt. Han ska ha skapats av Bill Drummond och Jimmy Cauty, männen bakom KLF. Alltså ungefär som JT Leroy, fast utan peruken.

Drummond och Cauty ska enligt mailet ha gjort det här för att bevisa tre teser:

1. Indiemänniskor är på tok för rädda för att missa The Next Big Thing.
2. Västkulturen har blivit en såpa. Ingen bryr sig om vad någon åstadkommer, bara om skandaler.
3. Om tillräckligt många säger att en bajskorv är en gultacka, så tror folk till slut att det är en guldtacka.

Den som från början skrev det här verkar nu fått ta tillbaka allt. Sidan där det låg uppe är tydligen nedsläckt.

Underligt nog tycks den här bluffen (alltså inte att Doherty är fejk, utan att det verkligen skulle vara KLF som uttalat sig och påstått att de skapat Doherty) ha lurat en del människor och en del verkar halvt tro på det. Vad tror de om Drummond och Cauty egentligen?

Skulle KLF-männen ägna tid åt att göra uttalanden och kalla till presskonferenser för att bevisa de här tre fullkomligt självklara sakerna? Va, lever vi i en skvallerkultur? Va, går det att lura folk? Va, brukar engelska rocktidningar överskatta nya band?

KLF är visserligen kända för att bränna pengar, men det här skulle de inte slösa en pund på.