Julkalendern: Omissade och missade konserter

Omissade konserter: 

• Låpsley på Nalen - fint
  
• Beyoncé på Friends - överdådigt
  
• Michel Polnareff på Arena Hall 7 i Genève - oväntat livligt
  
• Elton John på Tele2 - fint farväl
  
• Håkan Hellström på Stockholms stadion - oväntat härligt
  
• Sessa på Fasching - mysigt
  
• Theoz, Dolly Style och Kiana på Annexet - bra röj i låg- och mellanstadiepubliken, sämre mellansnack från scenen
  
• Vasas flora och fauna på Göta lejon - finurligt men kort
  
• Romy på Kägelbanan - livsglädje
  

Missade konserter: 

• Dry Cleaning på Debaser 
• Courtney Marie Andrews på Strand 
• Aldous Harding på Berns 
• Frank Ocean på Coachella 
• Nas och Wu-Tang Clan på Globen 
• Aphex Twin på Rosendal 
• Rick Astley spelar Smiths på Glastonbury 
• Animal spelar trummor med My Morning Jacket på Newport 
• Popsicle på Stockholms kulturfestival 
• Hela Stockholms jazzfestival 
• Beth Orton på Nalen 
• Feist på Cirkus Madonna på Tele 2

Julkalendern: Cancellistan

Det är svårt att hålla rätt på vilka som har gjort bort sig under året och därmed blivit allmänt cancellerade. Kanske för att många som blir offentlig och officiellt strukna är personer som man själv redan har strukit för länge sedan.

Jann Wenner, grundaren av tidningen Rolling Stone, grävde ner sig allt djupare i sin roll som passé rockgubbe när han skulle förklara varför hans intervjubok bara innehöll vita män.

Scott Adams, skaparen av Dilbert, uttalade sig rasistiskt.

Russell Brand, konspirationsteoretiker och allmänt läskig person som man ju trodde var allmänt bortkastad för länge sedan, blev kanske till slut borträknad efter anklagelser om bland annat våldtäkt.

Danny Masterton från ”That 70s Show" blev i alla fall starkt bortförd från offentligheten, dömd till 30 år i fängelse.

Jonah Hill hade också betett sig som ett svin, men har han blivit cancellerad?

Lizzo är inte helt utkastad, men inte heller lika omhuldad som tidigare efter att hennes dansare i höstas avslöjat hur illa hon betett sig mot dem.

Däremot är Zlatan fortfarande inte cancellerad (tror jag, men jag följer inte fotboll) och Zara Larsson verkar också segla förbi små misstag då och då (det var något med en tröja med ett tveksamt black metal-band). Och hur är det med Kanye Wests sluttande plan av allt fler idiotier?

Dessutom: några som 2023 blev brutalt cancellerade och avklippta från all framtida form av näring var Promoes dreads.

Julkalender: Årets chill

Det är goda tider för musik att chilla till. Alla vill spela chill, vara ambient, flyta bort i friheten. 

Det blev allra tydligast när André 3000 släppte sitt första album helt i eget namn. Han ville inte göra rap - han ville spela flöjt. Inte heller funkig flöjt, utan new age-ig. Väldigt långt ifrån “Hey Ya”, men det blev ändå ett par miljoner lyssningar på Spotify.

“New Blue Sun” är inte heller ett album att skämta bort (även om Leslie Jones utbrott om att “white people are winning - y’all done turned André 3000 into Jethro Tull” var roligt). Jag har haft gott sällskap av André 3000 på morgonbussen, tillsammans med en bok. Det är nog inte heller helt fel att ta ett varmt bad eller en långsam promenad. Synd bara att André valde flamsiga låttitlar.

Inte bara från hiphopen vallfärdade man till chill. Från alla håll görs lugn och lugnande musik. Många genrer kan så klart passa för att chilla: jazz, ambient, easy listening, postrock, klassiskt, folk, psyk, mysfunk, avant-garde, electronica, knas. Samt alla typer av korsningar dem emellan. 

Och ungefär så bred är den spellista som jag har satt ihop: Extra allt chillar 2023

Det är knappa tre timmar musik att ta det lugnt till. Men jag har låtit några småstökiga partier få följa med, så allt är inte musik att somna till. Jag har också tagit med några låtar med - flämt! - sång. 

Allt är från året som gått, med ett enda undantag. En av 2023 års allra bästa framgrävda och återutgivna låtar har fått följa med: Cinnamon Soulettes “I’ll Show You How”. Den släpptes av hittills dimhöljda upphovspersoner på sjuttiotalet i Seattle, men låtar som om det kommer från ett tidlöst paradis. 

Fyll badkaret, bädda ner dig eller sätt dig i fåtöljen. Det finns ingen ursäkt att inte ta det lugnt.

Julkalendern: Årets teater

Igår såg jag Isabelle Huppert göra en monolog på franska på Dramatens stora scen. Det var en styrkeuppvisning från henne, men som helhet lite utmattande även för publiken.

Och i april såg jag Emma Broomé röja runt och nästan välta Orionteatern när hon var Anna Karenina på Bollnäsmål, i en sådan där föreställning där man ville att till och med ljusdesignern skulle få komma ut och bocka.

Men årets bästa teater var ändå Klungans "Monstrets tid" på Stadsteatern. På ett rutigt golv, framför nästan "Twin Peaks"-iga draperier, i felsydda kostymer och runt ett väldigt stort ägg utspelade sig scener som från en feberdröm. Många välbehövda förlösande skratt, tack vare tre män som så självklart behärskar allt de gör att de nu också kunde kosta på sig att ibland tappa kontrollen.

Julkalendern: Blur

2023 har ju varit ett starkt år för musikaliska återkomster (se här och här), så kanske borde jag inte vara överraskad men det kändes ändå oväntat att Blur skulle släppa ett så pass starkt album.

För som jag minns det så hade 2015 års "The Magic Whip" sina stunder, men de var inte så många. Eller? Jag får gå tillbaka och lyssna igen, se om jag missade något då. Jag tror inte det. Jag tror att 2015 skulle Damon Albarn inte ha sjungit en låt som "Barbaric" så avslappnat som han gjorde i år.

Nu hoppas jag att det abrupt avbrutna gitarrgnisslet på "The Heights" inte blir det sista man hör av Blur.

Julkalendern: Vardaglig poplyrik om butiker

"Ser man på, den gamla björnen har vaknat

Det är vår, nu vill den ha nya kläder

Du har tur, det finns en billig outlet

De har allt, för kranskommuns-talanger"

Vasas flora och fauna "Ett torg där man blåser bort"

 Nu

"Let's go to Trader Joe's

You're as sweet as lemon tea

You're mushy like pumpkin pies

Mmmmmm

In my bag like grocery

Meet me in the yogurt aisle"

Dana and Alden feat. Cinya Khan "Let's Go to Trader Joe's"

 

"I thought I saw you at the grocery store

I followed you all the way to the door

But you never did turn”

Andy Shauf "Catch Your Eye"

"I started my car and as I did

I wondered if I'd locked the house

Walked back and found that I hadn't

But now my keys were in the car

Walked to the car, pulled the handle

And it snapped back, at least, I'd locked one door

Reached my hand through the open window

Pulled the lock, forgot about the house

And drove to the Halloween store"

Andy Shauf "Halloween Store"

Julkalendern: Våren i Paris

Årets bästa resa gick till Paris. Efter mitt livs längsta uppehåll återvände jag dit, med familjen. C'était fantastique, men nästa gång vill jag inte åka dit under en så riktigt intensiv besökhelg som påsken.

Det var köer överallt. Inte bara på muséer eller till turistiska sevärdheter, utan även för att komma in på Shakespeare & Co. Däremot som tur var inte till Yayoi Kusamas tillfälliga jättestaty av sig själv målandes prickar på Luis Vuitton-butiken vid Point Neuf.

Några få avstickare till ställen som inte krävde förbokade timeslot-biljetter och väntande lyckades vi också hinna med. Vissa av dem hade vi till och med hittat i boken "Don't Be A Tourist in Paris". Andra var gamla bekanta. Jag blev till exempel glad av att upptäcka att några av de affärer för begagnade skivor som jag brukade rota runt i för tjugo år sedan ännu finns kvar, som Crocodisc på Rue des Ecoles, med smockfulla backar vinyl. Och några kvarter bort ligger La Dame Blanche, kanske främst för den som letar efter jazz. Men jag hittade en fin Michel Polnareff.

Vi vuxna hann ta varsin drink (okej, två var) på Harry's American Bar. Det lilla utrymme vi hade i bagaget för att släpa hem saker lade jag på sprit. Av att titta i Parisamerikanen David Lebovitz "Drinking French" blir man ju frustrerad av att inte kunna få tag på vissa franska specialdrycker i Sverige. Tyvärr hade Maison du Whisky vid Odéon en pågående renovering i källaren, så utbudet var lite mindre än vanligt. Men jag köpte lite Parisproducerad Amer, så småskalig att inte ens Lebovitz skrivit om den.

Några andra flaskinköp gjordes på La Féderation Francaise de l'Apero. Det låg precis bredvid Hotel Grand Amour, där vi bodde en natt. Inte billigt, men rekommenderas. Hela området kring Rue du Fabourg Saint-Denis verkade livligt, men inte anpassat för sällskap med en sjuåring.

Så problemet blir nu att lyckas prioritera in fler Parisresor. Det finns massor nytt eller halvnytt att upptäcka. Det nyöppnade Serge Gainsbourg-muséet gick vi bara förbi. Samma sak med Collection Pinchaud eller Gehry-ritade Foundation Louis Vuitton... 

Och man vill ju gärna kunna ta även en tredje drink. Eller bläddra mer bland jazzskivorna.

Julkalendern: Julie Byrne

Singer/songwritern Julie Byrne var borta i sex år. Hon avbröt arbetet med ny musik när samarbetspartnern och tidigare pojkvännen Eric Littman gick bort, bara 31 år gammal. 

I år kom hon tillbaka. Och albumet "The Greater Wings" är fantastiskt - stort, sorgligt, vackert.

Julkalendern: Kulturdebatter vi helst vill glömma

Får man prata på bio eller är Zara Larsson bara jobbig?

Är "The Last of Us" lika mycket snabbt övergående tv-hype som "Squid Game"?

Är det rätt att i efterhand göra ändringar i efterhand av Roald Dahls böcker?

Är det rätt att göra en fortsättning på "Fawlty Towers" eller är John Cleese bara girig?

Kan man läsa Lena Anderssons romaner även om hon tycker att fattiga kan äta havregryn?

Är det rätt eller fel att Linda Skugge har ett Only Fans-konto?

Är det rätt eller fel att skriva en massa tidningstexter om Linda Skugges Only Fans-konto?

Är det rätt eller fel att inte bry sig om Linda Skugges Only Fans-konto?

Ler Simon J Berger för mycket i ”Historien om Sverige”?

Finns det några andra saker man kan spåna fram att debattera om eller klaga på i ”Historien i Sverige”?

Är svenska författare självupptagna eller bara dåliga?

Vem skriver Camilla Läckbergs böcker?

Julkalendern: Barbenheimer

Det var väl ändå härligt med ett filmår som inte definierades av att sju franchisefilmer överlappade varandra och det inte uppstod konsensus om det bara var gôtt med lite popcornrullar eller om det faktiskt fick vara nog nu av Marvelfilmflodvågen?

Jo visst, exakt det hände väl också på biograferna - men årets händelse var ändå att "Barbie" och "Oppenheimer" hade premiär samtidigt och skulle tävla om publiken.

Vinnaren var inte oväntad. 

Det är lättare att få barn och tonårspojkar att betala biljettpriset för att se en feministisk "Lego the Movie"-variant än ett atombombsdrama, men ändå - det gjorde att tonårspojkar gick och såg en feministfilm.

Att det dessutom blev en grej att inte behöva välja, att kunna ta både-och, det är skönt att vi har nått dit. Att ingen behöver vara enbart rosa eller enbart atombombstestbrun.

Däremot känns "Barbie"-succén som starten på en jobbig Mattelfilmflodvåg.

Julkalendern: EBTG

När Tracey Thorn sjunger så här:

"And I'm here at your door / And I've been here before" 

då måste hon väl veta att alla tänker att den där tidigare gången vid dörren var den här:

"I step off the train / I'm walking down your street again / Past your door / But you don't live there anymore"

Eller hur?  

Och Everything but the Girls återkomst med "Nothing Left to Lose", första singeln på mer än två decennier, avslutas med textrader som passar bättre 2023 än några andra: 

"Kiss me while the world decays / Kiss me while the music plays"

Julkalendern: Biblioteket i Göteborg

2023 var året då man nästan fick lust att skaffa en prenumeration på en sådan där skygglappstidning som bara innehåller "goda nyheter". Men det gjorde man så klart inte eftersom det är löjligt. (Och det är kanske därför det inte längre finns några sådana tidningar, eller finns de kvar?)

Däremot blir man verkligen glad ända in i själen när det mitt i allt elände dyker upp en upplyftande berättelse ur samtiden. Som att allt kulturliv i västra Sverige inte är bajskonst med allmänt tjafs på Götaplatsen eller räddhågsna kulturhuschefer i Borås - det är också skötsamma biblioteksbesökare i Göteborg. 

Genom en dörr som lämnats olåst kunde flera hundra göteborgare under allhelgonahelgen komma in på stadsbiblioteket som egentligen var stängt. Där inne satte de inte igång med att orsaka skadegörelse, föra störande oljud eller sälja knark - de lånade bara böcker.

Sådant som ett bibliotek är till för. Så enkelt det kan vara ibland. Så fint.