Jag skulle kunna säga att de åtskilliga och utförliga påklädnings- och stylingscenerna i "Hunger Games"-böckerna av Suzanne Collins är moderna motsvarigheter till matuppräkningsorgierna i Fem-böckerna av Enid Blyton.Blyton skrev för barn i efterkrigstidens England, aldrig riktigt mätta på grund av ransoneringen, glada för lite matporr. Collins skriver för västvärldens ungdomar som tänker att de skulle bli lika supersnygga som modellerna på tv, bara de fick en egen personlig stylist.
Jag skulle nog säga att stylingscenerna ersätter matscenerna, om det inte var för att "Hunger Games" innehåller matorgier. Också.
Däremot skulle jag definitivt säga att alla klumpigt inbakade resuméer av tidigare händelser är ännu mer irriterande i "Hunger Games" än i Harry Potter-böckerna. Särskilt eftersom Harry Potter-serien bestod av sju böcker, medan "Hunger Games" är en trilogi. Inte särskilt långa heller, texten är stor och luftig för att blåsa upp varje bok till 450 sidor.
För en bokslukande tonåring lär hela historien bara ta några kvällar att ta sig igenom från start till mål. Och det är så drivet berättat att man inte kan hålla sig. Känslan avtar tyvärr ju närmare slutet man kommer.
Nu blir "Hunger Games" film. Jennifer Lawrence från "Winter's Bone" fick den hett eftertraktade huvudrollen som Katniss Everdeen. Woody Harrelson ska spela gammal fyllo och Donald Sutherland äcklig skurk.
Men det verkligt intressanta blir Lenny Kravitz i rollen som Cinna, världshistoriens förste hjältestylist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar