Det här exemplaret av "Räddaren i nöden" är det senaste i min samling. Och troligen det finaste.
Det beror inte enbart på att det är den första svenska utgåvan, från 1953, utan på det unika omslaget av Stig Södersten.
Numera är illustrationer förbjudna på Salingers böcker. Det enda undantaget i nytryck verkar vara Michael Mitchells illustration från originalutgåvan av "Catcher in the Rye". Det enda som annars får finnas på fram- och baksida av boken är författarnamnet och boktiteln. Det är en utmaning för formgivare. Vissa resultat är lyckade, några mindre lyckade, andra katastrofala.
De flesta av de gamla illustrationerna riktar in sig antingen på karusellen i Central Park (kanske i Mitchells fotspår) eller på Holdens röda mössa.
Just det, hans RÖDA mössa. Titta igen på Söderstens verk.
"It was this red hunting cap, with one of those very, very long peaks" beskrivs den i kapitel 3. "Det var en sån där jockeymössa med lång skärm" som Birgitta Hammar översatte det till 1953. "Det var en röd mössa med lång skärm" tyckte Klas Östergren i sin nyöversättning 1987. I kapitel 8 får vi sedan veta att mössan har öronlappar som går att fälla ner.
Nu suckar ni och tycker att jag är petig, men det här är viktiga egenskaper. Det är vad mössan är: röd, spetsig, iögonfallande, larvig. Här kallas den röda mössan "one of the most recognizable symbols from twentieth-century American literature". Att den då fick vara liten och grön på den första svenska utgåvan, det är ändå anmärkningsvärt.
Varför fick den det då? Hade inte Stig Södersten läst boken? Nej, troligen inte. Antagligen ritade han sin mössa så för täcka upp för att hans illustration bara var en spegelvänd version av omslaget till den första brittiska utgåvan. Där har mössan lång skärm och öronlappar. Och är röd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar