Det var svårt att läsa Philip Roths ”The Plot Against America” när man – som jag – sett ”Radio Days” ett tjogtal gånger.
Woody Allen har redan etablerat hela miljön. Hos en judisk arbetarklassfamilj på USA:s östkust under andra världskriget ser inredningen ut som den Santo Loquasto skapat och människorna ser ut som de skådisar Woody och Juliet Taylor valt ut.
Alltså satt jag där och läste Roths beskrivning av sin pappa, men jag såg bara Michael Tucker framför mig. För vissa är han känd för ”Lagens änglar”. För mig är han pappa Allen, och nu pappa Roth.
Jag såg Julie Kavner som Roths mamma och den lysande Kenneth Mars som en av rabbinerna. Det är bara Roths moster som jag inte riktigt såg som Dianne Wiest, de hade för olika personligheter. Men å andra sidan tänkte jag mig i stället Roths moster som Woodys lärarinna, hon som tar ifrån killen en kondom han tagit med till show-and-tell.
Det riktigt stora undantaget är hur jag tänkte mig den unge berättande Philip Roth. Självklart såg jag inte Seth Green som honom. Delvis för att den riktige Roth inte är rödhårig. Men mest för att jag inte bara har sett ”Radio Days” många gånger, jag har också sett ”Buffy the Vampire Slayer”. Jag kan inte föreställa mig Philip Roth som varulv.
