Horace, vart är du när man behöver dig?

Nu har jag ett språkdilemma som jag hoppas att ni, kära läsare, kan hjälpa mig. Språk så som i grammatik och stavning har kanske aldrig varit min starka sida här i livet så det är väl mycket möjligt att jag är ute på hal is nu...

Jag vill minnas att jag lärt mig att man skriver "i natt", just så. Först i sedan ett mellanslag och sedan natt. i natt. Fast när man tänker efter så är det ju rätt ologiskt för man skriver ju imorgon, ikväll, idag, igår osv. som ett ord. Och nu till frågan: Varför är det så? Eller är det ens så?

Snälla språkpoliser, hjälp!

Båtbesvär

Trogna Extra allt-läsare minns när jag i september bjöds på en tur i Erics högsjösnipa, till tonerna av Bobby Darin. Nu hoppas jag att alla tar chansen att läsa om vården av denna träbåt, självutlämnande beskrivet på Tre ton ek.

Uppdateringar sker efter helgerna, när Eric lurat med sig någon stackare dit för att skrapa lack eller bygga båthus. Det goda humöret finns där ständigt, men i ärlighetens namn har jag bokmärkat sidan mest för att få läsa om någon som sliter mer än jag.

Som det står i senaste inlägget: ”det här är ingen martyrblogg, men inte fasen kommer jag att backa för att slänga in lite hardship.”

Musik som hjälpt mig senaste veckan

• Bart Davenport ”Saviors” (en återupptäckt pärla!)
• Panda Bear ”Person Pitch”-albumet (får långa vandringar att kännas korta)
• Nas & Jay-Z ”Black Republican” (det enda diskande jag fått gjort på sistone har skett till den här låten)
• John & Beverly Martyn ”Road to Ruin”-albumet (nu måste jag sent omsider metodiskt lyssna mig igenom hela Martyns karriär)
• Whale feat. Bus 75 ”Four Big Speakers” (sällan har en låt med en så bra rivstart saggat ihop så här mycket)
• Red House Painters ”Brown Eyes” (ibland vill man ha sina Kozeleklåtar korta)
• My Morning Jacket ”Lowdown” (hade nästan glömt bort den)
• Feist ”So Sorry” (ett par gånger om dan)

Scout Niblett!

Vad håller Scout Niblett på med nu för tiden? Bor i USA och njuter väl av vädret eller nåt. Det tycker jag hon ska sluta med och i stället spela in mer musik. Tills dess får vi trösta oss med en kavalkad av Niblettcovers, av olika slag.

Scout Niblett - ”Ruler of My Heart”
Irma Thomas - ”Ruler of My Heart”
Scout Niblett - ”Your Beat Kicks Back Like Death”
Jens Lekman - ”Your Beat Kicks Back Like Death”

Bilderna ovan tog jag när Scout spelade på ett regnigt Pop Dakar för två år sedan.

...and learning to fight

I en underlig parallell till ett avsnitt av ”Vänner” har 37-årige James Murphy (DFA / LCD Soundsystem) blivit besatt av ultimate fighting.

”If I didn't have to go on tour, if I wasn't wrapped up in the LCD world, I would be training six days a week,” Murphy says excitedly. ”That's all I would do: working on music and learning to fight.”

Ur en intervju i Village Voice.

Dolly Lennon

Självklart är Dolly Parton en kvinna med många, motsägelsefulla sidor. Det märktes inte minst på sammansättningen av publiken i Globen. Skinnvästarna bredvid Cheap Monday-jeansen. Countryälskarna bredvid bögarna. De countryälskande bögarna bredvid de som bara ville höra ”9 to 5”.

Och Dolly bjöd på lite av varje. Ibland så olika saker att det blev förvirrande.

Att höra Dolly Parton sjunga ”Imagine” var det mest underliga. Där stod hon och sjöng om en värld utan egendomar eller religion, där Lennon trodde att alla skulle leva lyckligt tillsammans. Dolly Parton är inte direkt känd som en anti-kapitalistisk ateist. Hon är ju från Tennessee, där man tror på två saker: Gud och Elvis.

Kanske hade Dolly anpassat repertoaren för det sekulariserade Sverige, tänkte jag. Det hade inte varit något i mellansnacket om att hon var ”blessed with gifts from God” eller ”thankful for every day the Lord has given me”. Budskapet som hamrats in om och om igen var i stället att hennes barndom var fattig, men lycklig. Det där med ”imagine no possessions” har hon redan provat och förkastat.

Elvis hade hon tagit med sig till Globen, i form av en maskeradbutiksimitatör i ett nummer som fick en del att rynka på näsan. Men det var helt underbart. Precis den sortens larvigt shownummer man ska göra om man, som Dolly, har en så säker grund att stå på. Om Dolly hade varit en dalande stjärna som sjungit kasst, då hade det numret varit Wallmans salonger. Nu vara det skoj.

Så Elvis tog Dolly med sig ut på scenen, men kanske hade hon lämnat Gud i kulisserna, tänkte jag, där när hon sjöng ”maybe someday you’ll join us”, en rad som Lennon antagligen riktade till just den amerikanska södern.

Men nej.

Hon följde upp ”above us only sky”, och avslutade hela konserten, med ”He’s Alive”, en egen sång om hur Jesu återuppstod. Det sista Dolly Parton gjorde i Globen var att, högst upp på trappan, utropa ”I believe it! He’s alive! Sweet Jesus!”

Sedan gick ridån, pang bom! Efter kort förvirring börjar alla applådera, även bögparet framför oss, som efter vad jag såg inte verkade tro så värst mycket på att Sweet Jesus lever. Sedan gick vi all ut för att köpa varsin Dollytröja. ”Imagine no possessions”? Nej nej.

Globen, ikväll

Jag har bara varit på två konserter i Globen: Neil Young och Destiny's Child. Ikväll blir det en tredje, som jag hoppas blir ganska precis mitt emellan de två tidigare.

Uthängd

Det nya integritetsfria samhället har man ju hört talas om. Man kan inte röra sig en meter utan att det blir dokumenterat och publicerat på det där Näääätet. Hittills har jag tyckt att det är okej (och rätt gäspigt), när det bara handlar om Naomi Watts eller Jake Gyllenhaal (jag vill stava det så här) och deras vardagsvanor. Men nu, nu drabbar förföljelsen mina nära och kära här i Extra allt-redaktionen.

Adrian hängs ut på Rodeobloggen som ”härdad Bumrocksnedladdare” som ändå blir tagen av ”livsbejakande festivalpop med episka Coldplaygitarrer” (i form av nytt från Concretes). Han får dela epitetet med Sönke, mannen som tidigare hängts ut för att spela Tomas Ledin för newyorkare.

Duetter

Både Nicolai Dunger och Peter Jöback ska tydligen vara med på Laaksos kommande skiva. Jöbacks musikalstämma och Krunegårds... tja, dampbarnstämma i brist på bättre beskrivning, hur kommer det bli?

Och när Jöback sjunger med Laakso, varför vågar inte till exempel Jens Lekman eller Embassy göra som jag en gång föreslog och ringa till Lill Lindfors?

Allas Angelina

Det blir ofta underliga blandningar när min flickväns tidningsprenumerationer dimper ner. Men på fredagens hallmatta var samstämmigheten fullständig: Angelina!

Förkylda Feist

Leslie Feist är tillbaka. Hennes ”Let It Die” hängde med länge, från tidigt 2004, ända till – underligt nog – många årsbästalistorna för 2005.
Som med många andra artister var det Adrian som upptäckte Feist åt mig, när han varit ute och trålat efter nya ljud. Som så många gånger förut är det jag som bitit mig fast och nu skriver det här om uppföljaren. Adrian har redan sprungit iväg, vidare för att hitta nytt, antingen sprillans nytt eller från obskyrt italienskt sjuttiotal. Han kommer att hävda att Feist aldrig lyckats toppa den där första mp3:an vi hörde, demon av ”Mushaboom”, fri från Gonzalezproduktionen på albumversionen.
Nya skivan ”The Reminder” kan kanske passa Adrian. Det är inte rått eller demomässigt, men avskalat. Och Feists röst är oförändrad, så där lite ständigt småförkyld.
Här kommer lite kanadensisk soul:
Feist – “Limit to Your Love”

Bilden ovan tog jag när Feist spelade på Södra teatern i Stockholm, 10 april 2005.

Förkorta inte Kozelek

Fick mail från en kompis som läst mitt ”RHP-inlägg”. Påmindes då om att jag lovat mig själv att aldrig förkorta Red House Painters. Inte ens på det minimala utrymmen på ett kassettomslag är det värt att tjäna in några bokstäver. Hela bandnamnet ska stå.

Kanske tycker jag det eftersom ”RHP” liknar ”RHCP”, och jag inte vill riskera att någon tror jag menar Anthony Kiedis i stället för Mark Kozelek. Men jag kan ju alltid låtsas att det är någon sorts hedersbetygelse. Red House Painters – bandet jag inte förkortar.

Men fortsätt alla ni som skriver PSB (hellre det än att ni larvar er med ”djuraffärspojkarna”). Fortsätt skriva GY!BE, AMC, EWF, EBTG, JAMC, MMJ, DM, BRMC, DCFC, QOTSA, ...AYWKUTD (eller hur det nu förkortas) och TMBG. Fortsätt med det, era lata jävlar.

PS: Den som först korrekt identifierar samtliga förkortade band ovan vinner… en öl och en bland-CD. Svara i en kommentar.