Leslie Feist är tillbaka. Hennes ”Let It Die” hängde med länge, från tidigt 2004, ända till – underligt nog – många årsbästalistorna för 2005.
Som med många andra artister var det Adrian som upptäckte Feist åt mig, när han varit ute och trålat efter nya ljud. Som så många gånger förut är det jag som bitit mig fast och nu skriver det här om uppföljaren. Adrian har redan sprungit iväg, vidare för att hitta nytt, antingen sprillans nytt eller från obskyrt italienskt sjuttiotal. Han kommer att hävda att Feist aldrig lyckats toppa den där första mp3:an vi hörde, demon av ”Mushaboom”, fri från Gonzalezproduktionen på albumversionen.
Nya skivan ”The Reminder” kan kanske passa Adrian. Det är inte rått eller demomässigt, men avskalat. Och Feists röst är oförändrad, så där lite ständigt småförkyld.
Här kommer lite kanadensisk soul:
Feist – “Limit to Your Love”
Bilden ovan tog jag när Feist spelade på Södra teatern i Stockholm, 10 april 2005.
1 kommentar:
Det är för mycket indie och för lite studentspex på den här sidan! Ni missar en levande och stark svensk humortradition!
Skicka en kommentar