Woody #12: "Aldrig i livet"

Aldrig i livet (The Front, 1976)
Regi: Martin Ritt
Manus: Walter Bernstein
I rollerna: Woody Allen, Zero Mostel, Herschel Bernardi, Michael Murphy, Andrea Marcovicci m.fl.

Ämnet är allvarligt: svartlistning från showbiz av misstänka kommunister under McCarthy-eran. (I eftertexterna markeras vilka i produktionen som själva svartlistades.) Blandningen drama och komedi skär sig, vilket delvis beror på Allen i sin första dramatiska roll, men också på manuset som inte riktigt vet vilken fot det ska stå på.

Nördfakta: Allen skrev manuset till “Whatever Works” för sin motspelare här, Zero Mostel, men han dog strax efter den här filmen gjordes och Allen lade projektet på is i trettio år.



Det här är en del projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här. 

Woody #11: "Död och pina"

Död och pina (Love and Death, 1975)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Woody Allen, Diane Keaton, James Tolkan, Harold Gould, Olga Georges-Picot m.fl.

En hel del slapstick även här, men för första gången ett allvar, om än inlindat i parodi av rysk litteratur och Ingmar Bergman. Att den kvinnliga huvudrollen är väldigt tveksam till Allens rollfigur är också ett steg framåt, även om hon sedan ger med sig. Ett avstamp mot storverk.

Nördfakta: Den här filmens europeiska inspelning ska ha varit kaotisk med sjukdomar, skador och förstörda negativ. Det ska ha varit anledningen till att Allen enbart filmade i New York och omgivningar under ett par decennier framöver.



Det här är en del projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här. 

Den där flöjten...

... eller om det är mellotron.

Woody #10: "Sjusovaren"

Sjusovaren (Sleeper, 1973)
Regi: Woody Allen
Manus: Woody Allen och Marshall Brickman
I rollerna: Woody Allen, Diane Keaton, John Beck, Marya Small, Susan Miller m.fl.

Ännu mer slapstick och stumfilm i den här framtidsdystopin med några av Allens mesta actionscener: biljakt, höghushängande, uppblåsbar flygdräkt... Det funkar, även om det inte är vad man helst vill ha av Allen. Replikerna verkar ha nedprioriterats. Med påkostad dekor och kostym, varför är så många oneliners köpta på rea?

Nördfakta: Bilderna av framtidsdiktatorn “Our Leader” föreställer Dr Timothy Leary.



Det här är en del projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här. 

Let me lead you to the source

Woody #9: "Allt du skulle vilja veta om sex, men varit för skraj att fråga om"

Allt du skulle vilja veta om sex, men varit för skraj att fråga om (Everything You Always Wanted to Know About Sex* (*But Were Afraid to Ask), 1972)
Regi: Woody Allen
Manus: Woody Allen (“baserat” på boken med samma namn av David Reuben)
I rollerna: Woody Allen, Louise Lasser, John Carradine, Tony Randall, Gene Wilder, Lynn Redgrave, Regis Philbin m.fl.

Efter några väldigt löst sammanhållna filmer var en episodfilm kanske ett smart drag. Men tyvärr är det väldigt ojämnt och har åldrats illa. Sedan 1972 har vi sett sådant här göras otroligt mycket snabbare och smartare. Den ömsinta historien om Gene Wilders kärleksaffär med fåret Daisy är däremot fortfarande fin.

Nördfakta: Enligt IMDB:s triviasida såg Woody Allen sexologen David Reuben gästa Johnny Carson och sno ett av Allens skämt (“Is sex dirty? It is if you’re doing it right”) och blev så arg att han köpte filmrättigheterna till Reubens bok och gjorde den här - helt orelaterade - filmen. Det verkar dock svårt att få det bekräftat som sanning. Tyvärr. Men sant är att Reuben inte gillade filmen.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här. 

Woody #8: "En gång till, Sam"

En gång till, Sam (Play It Again, Sam, 1972)
Regi: Herbert Ross
Manus: Woody Allen (baserat på den egna pjäsen)
I rollerna: Woody Allen, Diane Keaton, Tony Roberts, Susan Anspach, Jerry Lacy m.fl.

Proto-”Annie Hall”! Proto-”Manhattan”! Allen är nydumpad och hispig, Keaton (redan i slips!) är axeln att gråta mot, vänskap blir kärlek. Det är inga oväntade vändningar, men fullt av fullträffar. Diskussionen om rätt dryck till olika antidepressiva tabletter! Den extremt svartsynta kvinna Allen försöker ragga upp på ett museum!

Nördfakta: Det är otroligt ovant att se Allen kämpa upp för San Franciscos backar. Pjäsen utspelar sig i New York, men en filmarbetarstrejk där gjorde att Herbert Ross fick byta kust.



Det här är en del projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här. 

Woody #7: "Bananas"

Bananas (1971)
Regi: Woody Allen
Manus: Woody Allen och Mickey Rose
I rollerna: Woody Allen, Louise Lasser, Carlos Montalban m.fl.

Politisk satir begraven i pajiga skämt och slapstick. Delar är ren stumfilm komplett med spikpiano. Avsnitten i New York är bättre än de latinamerikanska, men Allen drog inte lärdomen att hålla sig hemma. Ändå en del lysande scener, som när Allen besöker sina föräldrar medan de utför ett kirurgiskt ingrepp.

Nördfakta: Att Sylvester Stallone gjorde ett av sina första filmframträdande här är väl inte direkt okänt, men i Stig Björkmans intervjubok “Woody om Allen” berättar Allen att han vid första ögonkastet inte ville ha med Stallone, som han tyckte inte såg det minsta skrämmande ut.



Det här är en del projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här. 

Woody #6: "Men of Crisis: The Harvey Wallinger Story"

Men in Crisis: The Harvey Wallinger Story (1971)
Regi: Woody Allen
Manus: Woody Allen
I rollerna: Woody Allen, Diane Keaton, Jean De Baer, Louise Lasser m.fl.

Några kängor mot Nixon och Kissinger (Wallinger) och republikaner i allmänhet. Inte särskilt finurligt, men Allen predikade väl för den likasinnade kören. Den bästa satiren är när filmen går bortom mockumentär och klipper in 90 sekunder av Nixons självgoda tal när han accepterade den republikanska nomineringen som presidentkandidat. Helt okommenterat.

Nördfakta: Den här 25 minuters tv-filmen sändes aldrig, enligt uppgift för att bidragsberoende tv-bolaget PBS blev rädda att deras finansiering kunde hotas om de var så här kritiska mot presidenten. Filmen har inte heller släppts i någon annan form och i dag kan den endast ses på The Paley Center for Media i New York. Eller typ här.



Det här är en del projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här. 

Woody #5: "Don't Drink the Water"

Don't Drink the Water (1969)
Regi: Howard Morris
Manus: R.S. Allen och Harvey Bullock, baserat på Woody Allens pjäs
I rollerna: Jackie Gleason, Estelle Parsons, Tom Bessell, Joan Delaney, Richard Libertini m.fl.

New Jersey-familj på Europasemester blir spionmisstänkta i kommunistlandet Vulgaria och tvingas gömma sig på amerikanska ambassaden. Där finns en ung ambassadörvikarie, en arabisk sultan, en trolleripräst och “förvecklingar”. Den pösige, överspelande stjärnan Gleason hamnar för mycket i centrum. Den brett leende Parsons är däremot storartad och visst finns det roliga oneliners.

Nördfakta: Woody Allen hade ju inget att göra med den här filmatiseringen, men den får vara med i den här sammanställningen som jämförelsepunkt till Allens egen tv-version från 1994. Jag återkommer till den. På 90-talet dök dessutom Joan Delaney, som spelar dottern här, upp igen i en annan Allen-film. Jag återkommer även till den.



Det här är en del projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här. 

Woody #4: "Ta pengarna och stick!"

Ta pengarna och stick! (Take the Money and Run, 1969)
Regi: Woody Allen
Manus: Woody Allen och Mickey Rose
I rollerna: Woody Allen, Janet Margolin, Louise Lasser m.fl.

Den riktiga debuten: regi, manus, huvudroll. Upplägget med sketchscener av typen “spela cello i marschorkester” varvat med Allens stand-up-monologer över vackra bilder är faktiskt god, mycket är dessutom väldigt roligt. Tyvärr tänkte ingen särskilt länge på karaktärer eller handling. Därför är huvudpersonen Virgil inte sympatisk och de lösa trådarna många.

Nördfakta: Woody Allen får väl ganska lite cred för att med den här filmen om inte uppfunnit så i alla fall ha format mockumentär-genren?



Det här är en del projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här. 

Woody #3: "Casino Royale James Bond 007!"

Casino Royale James Bond 007! (Casino Royale, 1966)
Regi: Ken Hughes, John Huston, Joseph McGrath, Robert Parrish, Val Guest, Richard Talmadge (ja, sex stycken)
Manus: Wolf Mankowitz, John Law, Michael Sayers
I rollerna: Peter Sellers, Ursula Andress, David Niven, Woody Allen, Joanna Pettet, Orson Welles m.fl.

Släpphänthet, pengaöverskott och motstridiga viljor (det skulle vara Bond-parodi, men Sellers ville spela 007 på allvar) gjorde detta till ett haveri. Dessutom evighetslångt. Ibland får jag för mig att jag inte har sett den här filmen, bara drömt den. Allens insats som Jimmy Bond är faktiskt en av få ljuspunkter.

Nördfakta: Hal David och Burt Bacharach tar revansch efter “What’s New Pussycat” med “The Look of Love”, ett mästerverk till poplåt som hade förtjänat en bättre film.



Det här är en del projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här.