Tame Impala, The Fillmore

Det var en ren slump att Tame Impala spelade i San Francisco precis när vi var där, men visst var det passande att på ett legendariskt psykedeliaställe få se lite flumrock. Nu är ju inte Tame Impala något särskilt sinnesvidgande band, snarare är de ganska tama (hihi), och ibland irriterande hårdriffande.

Som konsertupplevelse var en kväll på The Fillmore ganska lik en kväll på säg Debaser Medis. Förutom att folk rökte på där inne. Och många hade keps. Ingen har keps på Debaser Medis.

SF in b/w

Ikväll

Hollywood ending

Nu är jag hemma från Kalifornien. Utförligare rapporter kommer snart, men mitt i jetlaggen ska jag nu packa ihop en lägenhet och flytta.

Tur att jag är utvilad och har många fina minnen att få energi av. "Ja, jäklar, jag har sett Mary-Kate och Ashley Olsens stjärna på Hollywood Boulevard! Ain't that something!" tänker jag och kastar in ännu ett Iitalla-glas på betonggolvet i fragila avdelningen.

"Och de där husen som var med i inledningen till 'Huset fullt', de såg jag ju i San Francisco! Sicket sammanträffande!"

Nyss på Beverly Blvd, West Hollywood

Promenerande tillbaka till Beverly Laurel Motor Hotel efter en vällagad köttochpotatis-middag på BLD kör en bil med öppet fönster förbi.

Den spelar "I Got 5 On It" med Luniz.

Det är så westcoast att det överskuggar det fåniga i att vi tar oss fram till fots i världens mest bilburna stad.

California!

Och med de tonerna från de Hawthorne-bördiga bröderna Wilson, deras kusin och deras kompisar, så drar vi till flygplatsen.

Det inte har varit helt klart för alla, men det här Kalifornientemat på Extra allt har alltså varit FÖRBEREDELSEN inför resan. Nu får vi se hur mycket jag kan, vill och orkar berätta under själva vistelsen. Om ni tycker de blir för lite kan ni ju läsa tillbaka om Lisa Milbergs veckor.

Musik till ditt söndagsstaket

The Beach Boys - "Big Sur" (outtake) (1970)

Dennis Wilson - "Love Surround Me" (1978)

California: Sylvester & Sylvester

Vid närmare eftertanke är det kanske inte så konstigt att San Francisco har producerat två musikaliska Mark. I Bay Area bodde också två stycken musikaliskt genialiska Sylvestrar: Stewart och James.

Sylvester Stewart är mer känd som Sly Stone, som i Sly & the Family Stone. Sylvester James är mer känd som bara Sylvester, men också "The Queen of Disco" och dessförinnan i Sylvester & the Hot Band.

Av de två föredrar jag den senare. Som om "There's A Riot Goin' On" skulle vara världens bästa album... yeah right.

California: Blandskivor

Tror ni att 471 låtar räcker för en bilsemester? Om man utgår från att ingen enda radiostation kommer att sända något alls under tiden?

Nej förresten så är det ännu fler, för Supermix-Fredrik cyklade förbi idag med två blandningar han gjort. Tack! Och tack till alla andra som tipsat om musik: Lisa, Lisa, Daniel, Erik, Nicholas, Tom, Petter, Peter, Per, Samuel, Samuel, Albin med flera.

All musik jag tagit med är inte kalifornisk, men den mesta. Om ni är nyfikna på vad jag tar med mig så är det ungefär de här, från Ace till Östen Warnerbring:

Ace, Active Child, Aimee Mann, Air, Albert Hammond, Jr, Alexander, Ambulance LTD, America, American Music Club, Anna Järvinen, Aretha Franklin, Ariel Pink's Haunted Graffiti, Art Garfunkel, Arthur Russell, Badly Drawn Boy, Bag Raiders, Bangles, Barry Manilow, Beach Boys, Bee Gees, Bees, Beirut, Belinda Carlisle, Belle & Sebastian, Ben Folds, Best Coast, Bill Callahan, Bill LaBounty, The Bluebird, Blur, Bob Hund, Bob Welch, Bobby Caldwell, Bobby Womack, Boffalongo, Bon Iver, Bonnie Bramlett, Boz Scaggs, Bread, Brenda & The Tabulations, Brewer & Shipley, Britta Persson, Buckingham Nicks, Buffalo Springfield, Burial & Four Tet & Thom Yorke, Burt Bacharach, Burton Cummings, The Byrds, The Californians, Canned Heat, Captain Beefheart, Carly Simon, Carole King,The Carpenters, Charles Lloyd, Chris Isaak, Christopher Cross, Classixx, Coconut Records, Cocteau Twins, Comet Gain, The Concretes, Connan Mockasin, The Cookies, Count Five, The Cranberries, Crosby & Nash, Crosby, Stills & Nash, Crosby, Stills, Nash & Young, The Cure, Curt Boettcher, D'eon, Dante, David Axelrod, David Crosby, David Gates, Delaney and Bonnie, Denison Witmer, Dennis Wilson, Destroyer, Dionne Warwick, Dirty Beaches, Dirty Gold, DJ Shadow, Dominant Legs, Domino, Don Edwards, Don Henley, Doobie Brothers, Doug Paisley, Dr. Dre, The Drums, Ducktails, Dum Dum Girls, Dusty Springfield, Eagles, Earl Sweatshirt, El Perro Del Mar, The Elected, Elton John, Elvis Costello, Elvis Presley, Emitt Rhodes, En Vogue, England Dan & John Ford Coley, Erasure, Evan Voytas, Faces, The Factory, Fairport Convention, Feist, Fever Ray, Fleet Foxes, Fleetwood Mac, The Flirtations, Flo & Eddie, Flying Lotus, Fool's Gold, Francoise Hardy, Frank Ocean, Frida Hyvönen, The Fun & Games, Fun Boy Three, Ganglians, Gary Higgins, Gary Wright, Gene Clark, George Michael, Girls, Glen Campbell, Graham Nash, Gram Parsons, Grateful Dead, Green Day, Green on Red, Grizzly Bear, Guns N' Roses, Guy Clark, Håkan Hellström, HAL, Hall & Oates, Hans Henrik Ley, Hard Mix, Harold Faltermeyer, Harpers Bizarre, HEALTH, Heatwave, The Hidden Cameras, Hole, Holy Ghost!, The Honey Bees, Ice Cube, Das EFX, Ingenting, INXS, Iron & Wine, Jack Nitzsche, Jack Peñate, Jackie DeShannon, Jackson Browne, James Blake, James Iha, James Taylor, Janis Joplin, Jay-Z, Jefferson Airplane, Jefferson Starship, Jellyfish, Jenny Wilson, Jens Lekman, Jeremy Jay, Joanie Sommers, Johan Borgert, John Lennon, John Phillips, John Stewart, Johnny Cash, Johnny Nash, Jonathan Richman, Joni Mitchell, Jorge Ben, Jorma Kaukonen, José González, Josh Rouse, Judee Sill, Karla Bonoff, Kate Bush, Kenny Loggins, Kindness, Kings Of Leon, Kinks, Kip Boardman, The Knack, Kurt Vile, Kylie Minogue, Laura Allan, Laura Nyro, Lawrence Arabia, Led Zeppelin, Lee Hazlewood, Leon Ware, Levek, Lill Lindfors, Linda Ronstadt, Linda Ronstadt & Emmylou Harris, Lindisfarne, Little Feat, Little Wings, Local Natives, Loch Lomond, Love, Lucy Pearl, Luniz, Luther Vandross, Lykke Li, The Main Ingredient, Mama Cass Elliot, The Mamas & the Papas, Mariah Carey, Mark Eitzel, Mark Eric, Mark Kozelek, Mary J. Blige, Mascara, Maxine Brown, Mayer Hawthorne, Mazzy Star, The Merry-Go-Round, Michael Jackson, Michael McDonald, Micky Dolenz, Midlake, Moby Grape, Mojave 3, The Monkees, Morrissey, My Morning Jacket, Ned Doheny, Neil Young, Nicolette Larson, Nina Simone, No Age, The Originals, Otis Redding, Outkast, Papercuts, Paul McCartney & Wings, Paul Simon, The Pharcyde, Phoenix, Phosphorescent, Player, Pointer Sisters, Prince, R. Kelly, Radiohead, Rainbow Arabia, Randy Newman, Raphael Saadiq, Rappin 4-Tay, Red Hot Chili Peppers, Red House Painters, The Rembrandts, Richie Havens, Ritchie Valens, Robin Pecknold, Rolling Stones, Rufus Wainwright, Runaways, Ryan Adams, Sade, Säkert!, San Francisco Earthquake, Serenades, Shango, Sheryl Crow, The Shirelles, Shout Out Louds, Shuggie Otis, Sibylle Baier, Simon & Garfunkel, The Sleepy Jackson, The Slits, Sly & The Family Stone, The Miracles, Snoop Dogg, Sonics, Sonny & the Sunsets, Spirit, Starland Vocal Band, Starship, Steely Dan, Stephanie Mills & Teddy Pendergrass, Stephen Bishop, Stephen Stills, Steve Miller Band, Stevie Wonder, Stone Darling, Sun Kil Moon, The Supremes, Sylvester, Sylvester & The Hot Band, Talking Heads, Teenage Fanclub, Terry Melcher, The Thrills, Thurston Moore, Tim Buckley, Tom Petty And The Heartbreakers, Toro y Moi, Toto, Tracey Thorn, The Turtles, Tyler the Creator, Valerie Carter, Valtentino, Veronica Maggio, Vince Guaraldi, Vit Päls, Vivian Girls, War, Warpaint, Warren G, Warren Zevon, Wavves, The Weeknd, The West Coast Pop Art Experimental Band, White Hinterland, Wilson Phillips, Work Drugs, XTC, The XX, Yasuko Agawa, Yeah Yeah Yeahs, Yo La Tengo, Young Dreams, Yuck, Åge Alexandersen, Östen Warnerbring

California: Beat it

Jag tog den här kommande Kalifornienresan som anledning att till slut läsa Jack Kerouacs "On the Road". Jag trodde att det redan var för sent.

Viss kultur träffar ju helt enkelt bara hårt vid en viss tidpunkt i livet. Det är en så stark kraft att den inte är värt att kämpa emot, man måste i stället tämja den, använda den. Jag läste "Catcher in the Rye" som 15-åring och jag läste "Maken" som 30-åring. Om jag gjort tvärtom hade de böckerna aldrig betytt lika mycket för mig.

Att läsa "On the Road" som 32-åring var därför riskabelt. Jag trodde att jag skulle sitta och ta mig för pannan, sucka högt och be dom dra åt helvete. Men jag blev förvånad. Den var faktiskt rätt bra. Inte så att den fick mig att vilja strunta i det där planet från Chicago och lifta resten av vägen till västkusten, men ändå.

Så där ser man hur en resa kan motivera läsande. Ska jag nu boka en sommarvecka på Gotland för att någon gång - alldeles för sent - se om den där "Jack" är något att ha?

California: Alfalfa sprouts and a plate of mashed yeast

Eftersom tre av fem i vårt resesällskap är vegetarianer är det tur att Kalifornien lär ska vara ett bra ställe för mat utan djur.

Eller kommer allt vara som Woody Allens nidbild i slutet av "Annie Hall": groddar och mosad jäst?

I så fall kommer jag göra som Annette Bening i "The Kids Are All Right" när det snackas för mycket om organisk mat, det vill säga storma ut och lugna mig med mer rödvin. Fast det lär väl inte vara klarnat med gelatin.

California: Phillips

Längtan till Kalifornien lönar sig. Joan Didion ångrade sin roman "Run, River". John Phillips däremot, byggde hela sin karriär på Kalifornienabstinens, sin egen och andras.

John Phillips var Papa John i The Mamas & the Papas. Det är en fantastisk grupp. Tyvärr har deras övriga produktion begravts under alla de där löven som är bruna i "California Dreamin'". Men så går det väl när man skriver en av popmusikens verkliga standardlåtar.

Vi kan väl bråka i kommentatorfältet om vilken av de hundratals inspelningarna som är bäst. (Några startbud: Bobby Womack! José Feliciano!) America spelade in den i två olika versioner. Beach Boys också. Då vet man att en låt har slagit igenom, när Beach Boys inte nöjer sig med en enda coverversion.

Phillips, som inte är äkta kalifornier utan föddes i South Carolina, skrev "California Dreamin'" i New York 1963 tillsammans med sin fru och bandkollega Michelle. De tyckte inte bara att det var kallt där. "I used to live in New York City / Everything there was dark and dirty" skrev John till en annan av Kalifornienhyllning, "Twelve Thirty (Young Girls Are Coming To The Canyon)" från 1965. På västkusten däremot, där kan man träffa "gentle people", som han skrev 1967 skrev i "San Francisco (Be Sure to Wear Flowers in Your Hair)" åt Scott McKenzie. Hur många amerikanska tonåringar liftade västerut på grund av den melodin?

Om The Mamas & the Papas övriga låtar är täckta av löv så är Phillips solokarriär i princip nedgrävd i mullen. Först efter att Phillips dog 2001 har han blivit uppmärksammad och återutgiven. Mästerverket är debuten "John, The Wolf King of L.A." (1970), inspirerad av kompisen Gram Parsons. Sist på den, efter låtar om Los Angeles-platser som Topanga Canyon och Malibu, ligger "Holland Tunnel". Men bara för att den är döpt efter tunneln mellan Manhattan och New Jersey handlar den inte om östkusten, det är en vägbeskrivning från New York till Kalifornien. Pantsätt klockan och ringen, men se till att komma hit, sjunger Phillips. Arrangerad som en gospel går det inte att missa budskapet: USA:s västkust är Himmelriket.

Redan då var John Phillips nerknarkad och tragisk. Det blev allt värre och bland hans senare verk är guldkornen färre, som "Yesterday I Left the Earth". Och framför allt: enligt dottern Mackenzie våldtog han henne 1979, då hon var 19 år, och fortsatte sedan i begå incest i tio år. Andra i familjen säger att de inte tror henne.

John Phillips sista hit var Beach Boys "Kokomo", som han var med och skrev 1988. Även den handlade om att önska sig bort, men inte till Kalifornien. Nu skulle Phillips ännu längre. Kokomo, "off the Florida Keys", var en helt påhittad plats.