Jag tog den här kommande Kalifornienresan som anledning att till slut läsa Jack Kerouacs "On the Road". Jag trodde att det redan var för sent.Viss kultur träffar ju helt enkelt bara hårt vid en viss tidpunkt i livet. Det är en så stark kraft att den inte är värt att kämpa emot, man måste i stället tämja den, använda den. Jag läste "Catcher in the Rye" som 15-åring och jag läste "Maken" som 30-åring. Om jag gjort tvärtom hade de böckerna aldrig betytt lika mycket för mig.
Att läsa "On the Road" som 32-åring var därför riskabelt. Jag trodde att jag skulle sitta och ta mig för pannan, sucka högt och be dom dra åt helvete. Men jag blev förvånad. Den var faktiskt rätt bra. Inte så att den fick mig att vilja strunta i det där planet från Chicago och lifta resten av vägen till västkusten, men ändå.
Så där ser man hur en resa kan motivera läsande. Ska jag nu boka en sommarvecka på Gotland för att någon gång - alldeles för sent - se om den där "Jack" är något att ha?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar