I Los Angeles åker man bil mellan stora lyxvillor och slitna lägenheter. I Los Angeles kan de två världarna, som först framstår som helt skilda, snart visa sig hänga ihop, genom trassliga intriger, svek, lögner och stulna värdesaker. Man åker runt i sin bil och reder ut de där trådarna, inte för att man vill, men det är ett jobb.
Då och då träffar man på någon som man faktiskt bryr sig om, som man hjälper till ett bättre liv. Sedan kliver man in i sin bil. Ingen väntar hemma. Man lugnar sig med whisky. Man är privatdeckare.
Raymond Chandlers privatdetektiv Philip Marlowe och Dashiell Hammetts dito Sam Spade är urtyperna. (Båda har spelats av Humphrey Bogart.) Hammett och Chandler skapade där hela klichén av den godhjärtade deckarslusken, vilket de var väl medvetna om. Mitt i "The High Window" låter Raymond Chandler Marlowe utskälld av en nattklubbssångerska för att vara så förutsägbar. Det här var alltså 1941.
Att Hammett och Chandler kommer undan med klyschorna beror inte bara på att de var först, utan också för att de skriver så väl. Glöm det där med "hårdkokt", det är inget hårdkokt språk. Att hårdkoka ett ägg är ju lätt, det är bara att ställa klockan på tio minuter och sedan låta det koka en kvart till. För att det ska gå att äta behöver man sedan salta något kopiöst. Det är inte så Hammett och Chandler jobbar. De kokar inte ägg, de tillagar sparris och den får inte ligga kvar i vattnet en sekund för länge för att behålla spänsten.
Som när Philip Marlowe kör hemåt i sin bil, som man gör i Los Angeles, efter att ha tagit avsked av en kvinna. Han har hjälpt henne till ett bättre liv. Kanske hade det kunnat bli något mer mellan dem, eller nej, det hade det aldrig kunnat: "I had a funny feeling as I saw the house disappear, as though I had written a poem and it was very good and I had lost it and would never remember it again."
Eller som Sam Spade - också en poet - sa om ett försvinnande: "He went like that, like a fist when you open your hand."
Det är den sortens poeter jag vill träffa i Los Angeles.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar