Mitt förhållande till Golden Gate-bron förändrades radikalt när jag såg dokumentärfilmen "The Bridge" (2006). Det är den första snuff movie jag någonsin sett. Den sista också.
Jag kan inte tänka på San Francisco-symbolen som bara en bro efter det "The Bridge" visade: människor som hoppar från Golden Gate Bridge och slår ihjäl sig. Helt ovetande blir de fångade på film under sina sista sekunder eller minuter i livet. De desperata och uppgivna slutpunkterna. På så sätt är det fruktansvärt jobbig film och en vidrig film. Paradoxalt är det samtidigt en väldigt fin och gripande film om självmord, psykisk sjukdom och depression.
Kameror monterades för att fånga Golden Gate Bron under dygnets alla ljusa timmar i ett helt år, 2004. Under den tiden tog 24 personer livet av sig genom att stiga över ett lågt staket och ta ett kliv ut. I "The Bridge" intervjuas familjer och vänner till många av dem, och en överlevare. Visst blir deras berättelser starkare av brobilderna. Visst är det viktigt att vi inte tiger ihjäl ämnet självmord, men ändå... jag kommer inte ifrån det: man får inte göra så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar