Jag har dammsugit biblioteken på Kalifornienskildringar jag inte redan läst. Vem kan bättre berätta om Kalifornien än en infödd? En som dessutom i långa perioder har bott på det amerikanska fastlandets andra utpost, New York.
Jag talar om kvinnan på bilden, Joan Didion. Alla journalisters älskling, en skribenternas skribent. Och vet ni varför hon är det? Jo, för att hon är så fruktansvärt bra. Läs till exempel de första sidorna i hennes artikel "Some Dreamers of the Golden Dream" (1966), det är en perfekt upptakt. "This is a story about love and death in the golden land" börjar det och sedan följer en berättelse om en mordrättegång, en miniatyrversion av Capotes "In Cold Blood".
Med den skillnaden mot Capote att Didion, vilket Jan Gradvall påpekade i sin intervju från 2005, alltid står en bit bort från de hon ska skildra. Att ha flyttat fram och tillbaka mellan Kalifornien och New York har gett henne perspektiv. Hennes essäbok "Where I Was From" (2003) heter på svenska kort och gott "Kalifornien - min historia". I den gör hon upp med kaliforniernas bild av sig själva.
Till exempel den väldigt starka nybyggarkänsla i Kalifornien. Det är inte konstigt att de europeiska bosättarna påverkades till sinnet av att veta att ens föräldrar eller deras föräldrar eller deras föräldrar korsade ett hav till en ny kontinent, att man sedan under några generationer har korsat den landmassan - och att man själv är den som har nått ett annat hav. Att man har tagit sig så långt det gick. Man har därför Kommit Fram.
Att bo på den sista utposten gör även att kalifornierna gärna vill tro att de är helt oberoende av den federala staten. Didion påpekar att det är federala investeringar som har byggt dammar och kanaler och lett vatten till södra Kalifornien. Efter jordbrukseran var det försvarsindustrin som höll delstaten under armarna. När flygplansfabrikerna sedan stängdes, då drog man gärna fram raskortet.
Så Didion har perspektiv på sin hembygd, men det mest typiska för Didion är inte hennes distans. Det är att hon alltid inkluderar sig själv. I "Where I Was From" avfärdar hon därför även sin egen debutroman "Run, River" (1963). Hon säger att hon skrev den under en period av hemlängtan från New York. Hon fyllde boken med en falsk nostalgi för ett Kalifornien som aldrig har funnits. Så till och med de infödda drömmer ihop myter om Kalifornien. Hur lätt är det då för en förstagångsbesökare att föreställa sig vad som väntar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar