I veckas serie ”f.d. Feber-skribenter intervjuar gamla Blurmedlemmar” har vi hittills få läsa Jan Gradvall om Alex James och hans ostar i DN och Andres Lokko om Damon Albarn och hans kinesiska opera i SvD. Serien kommer fortsätta med Mats Olsson om Dave Rowntrees politikerkarriär i Expressen och Lennart Olsson om Graham Coxons tragik i Sydsvenskan.
Jag tycker det är underligt att något förlag faktiskt ska ge ut Alex James biografi på svenska. De av oss som är tillräckligt intresserade för att läsa en sådan bok, är vi inte samtidigt de som klarar av att läsa originalspråket, och nästan mår dåligt om vi läser en översättning? Ta titeln på boken: ”Bit of a Blur” blir ”Inget annat sätt”. Som om ”There's No Other Way” inte var en låttitel. Men vad vet jag, jag förstod inte heller varför man skulle översätta Toby Youngs ”How to Lose Friends and Alienate People”.
Det roligaste med Albarnartikeln är att Lokko beskriver Albarn som ”irriterande självgod” på nittiotalet. Till skillnad mot nu, när Albarn enbart förklarar för oss allihop att ”vi befinner mitt i en kulturell och geografisk revolution” och att han är en av de få som har fattat det. Det enda som tyder på minskad självgodhet är att han inte säger att han själv undvikit att vara kulturimperialistisk, utan att han har försökt att undvika det.
Dessutom var det kul att Lokkos beskrivning av Albarn och Jamie Hewlett som tvillingar redan tidigare i veckan hade bekräftats av DN, som satt in bild på fel kille.
3 kommentarer:
Det känns klart gammelmedia att man bara kan skriva om en bok/film i samband med svensk översättning/biopremiär, trots att det ibland kan vara flera år efter att tåget gått. Men så är det fortfarande. Själv köpte jag boken när den kom i original... och har fortfarande inte kommit förbi hans konstskoleår. Slött!
Trist att inte Pop finns, annars hade Alex James-intervjun varit 8 sidor istället för fem frågor och en faktaruta i DN. Ville inget magasin köpa? Bon? Sonic? Fast de tyckte kanske att det där tåget hade gått.
Originaltiteln på boken är Bit Of A Blur. Läste färdigt den precis, och första hälften är rätt intressant, sedan så blir det lite tråkigt mot slutet, som de flesta biografier. Beroende på ens state of mind så blev man antingen sugen på att dricka alkohol eller på att ha en vit vecka när man läste den.
Han har ett sätt att skriva på som jag tror blir svårt att överföra till svenska utan att han låter som en stekare ;)
(Ett litet fel till, trummisen heter ju Rowntree och inte Roundtree.)
Tack Monsson, det var ju pinsamt med två fel i samma text. Jag har nu rättat!
Skicka en kommentar