söndag, mars 11

En "vanlig" kväll på Debaser 2012

ExampleExampleExample

Även om inte Fredrik Strages ockupation lyckas hindra rivningen av Debaser Slussen så kommer vi nog ändå få återvända till lokalerna även om fyrtio år. Då kommer någon helt säkert att göra en SVT-dramaserie, en "Upp till kamp" om 2000/10-talen. Rock'n'rollen utbytt mot bloggpop, proggrörelsen utbytt mot Twitterkampanjer och drogerna utbytta mot... tja, andra droger.

Jag tittade mig runt med de ögonen igår. Hur skulle någon kunna försöka återskapa det här? För att försöka "fånga tidsandan" skulle man väl återvända till "Stockholmsnatt" och cachade bloggar. Så välkommen hit, du som år 2052 har grävt fram det här.

Visst var musiken igår tidstypisk. Några hobby-DJ:s i baren ("Alla var DJ:s 2012! Och alla var journalister!") spelade ny musik från brända CD-skivor: Kindness, Sophia Knapp, Hard Mix, Gotye, Sinkane, Bobby Womack, The XX, Canyons, Evan Voytas, Rhye och så Kindness igen. Och så gammal musik som Stevie Nicks, Monie Love, "Human Nature", Linda Ronstadt, Robert Palmer, Jacqueline Taïeb, Todd Rundgren, Sniff 'n' the Tears, Curt Boettcher, Laura Nyro, Fred Wesley och Arthur Russell. På det större dansgolvet spelades Jay-Z och Kanye West.

Och visst var livemusiken väntad: tre män med trumpads, laptop, keyboards, falsettsång. Och så den där "egna grejen" som alla band måste ha: en harpa.

Och i publiken fanns mycket som kommer vara enkelt att återskapa. Alla som fotograferade med iPhones. Sotarluvorna. Tatueringarna. Luggarna. Skäggen och mustascherna. Diskussionerna om "Portlandia" och Reinfeldtarnas separation. En musikjournalist som avskyr livemusik. En som flyttat hem från Berlin.

Men så: allt det där som inte passade in. En kille i Hondajacka. En man i page. Tjejer i helt vanliga glasögon. Att man har satt upp det nästan helt röda omslaget till "Rated R" med Queens of the Stone Age som inramad dekoration i baren. Du tänker inte på det nu, för det är helt vanligt. Men en scenograf eller kostymör kommer aldrig associera det med 2012.

2012 var inte bara likriktning. Frågan är bara om vi minns det när en produktionsbolagsresearcher intervjuar oss om fyrtio år. Antagligen inte. Så se fram emot 2012-skildringar där alla ser ut som Albin Gromer och dricker Old Fashioneds.

Inga kommentarer: