Jag tänkte att jag skulle gå bortanför ytan och verkligen skriva om musiken.
Men jag kommer inte orka lyssna på Tim Burgess andra soloalbum "Oh No I Love You" tillräckligt många gånger och tillräckligt noga för att säga något av värde. Den är inte det mästerverk som den här mannen möjligen har inom sig. Visst finns det fina pianoballader, men inte så pass att de kan vara mer än sex minuter långa.
I stället går jag på ytan: Tim Burgess föränderliga frisyr. Ett allt mer bisarrt burr, som inte riktigt kan bestämma sig om det är blont eller brunt, tunt eller tjockt, symmetriskt eller tilltufsat.
Som ni ser ovanför har han under de senaste åren gått igenom alla lookar från Kurt Cobain och Ariel Pink till Beatles och Harry Potter, via Jared Leto och Marian Gold. Det senaste budet är den rödblonda luggpagen längst ner till höger.
Kanske är det bara ingen som sagt åt Tim att han måste sluta ge sin frisör fullständig frihet. Någon behöver säga till honom. Som han själv har sjungit: "A man needs to be told".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar