Skrev Jonas Gardell tv-manuset till "Torka aldrig tårar utan handskar" eller boken först?
Något hade ju hänt på vägen. Allra tydligast: scenen med den vita älgen i skogen var inte likadan i tv-serien som i boken. Hälften så lång fick den en helt annan betydelse. Den värmländska pappans "det som inte är naturligt ska inte få finnas", var det något som fick strykas till tv-versionen eller som kunde läggas till i romanversionen?
Det är sådan fördjupning som gör att jag vill vänta till de ytterligare böckerna kommer, i stället för att slå på tv:n nästa vecka också. För även om huvudrollsinnehavarna gjorde fint ifrån sig och det var väldigt snyggt löst med dokumentärbilder från åttiotalets Stockholm, så hanns det inte med så många nyanser.
Och när jag läser böckerna, då talar alla från Koppom värmländska. I tv-serien: ingen.
2 kommentarer:
Ja! Värmländskan, vad hände med den? Hur svårt kan det vara att öva in en dialekt?
Hear ye, hear ye. Det fanns, som alltid med svensk dramaproduktion sen, säg, Scener ur ett äktenskap, massor av saker att anmärka på, från delvis styltiga skådespelarprestationer till det faktum att ingen inblandad tycks veta något om medelklassen varför alla scener från barndomen blir ganska stela och onaturliga. CGI-älgen på julafton var hemsk och som sagt - dialekterna. Det är väl Dramatensjukan igen. Men det fanns nog med små, bra detaljer - Sth-bilderna som sagt, Adam & Adam i huvudrollerna och delvis Simon J. Berger som Paul - som var toppen. Så jag väljer att uppskatta det lilla i stället för att rycka på axlarna åt det hela. Men det är svårt att skaka av sig känslan av att det är böckerna man egentligen vill åt här.
Skicka en kommentar