En julkalender har ju bara 24 luckor. Två kvar nu. Så en hel del kom inte med.
Det kom inte med att vi vann höstens inofficiella popquiz-SM. Att jag gjorde smultronmarmelad och blåbärssylt och rabarbersaft. Att jag köpte mitt livs första Nike-skor, men att ingen kommer fram till mig på stan och säger "jaha, så du är en Nike-människa nuförtin".
Jag strök hela den återkommande "årets konserter"-luckan, eftersom jag totalt varit på fyra (4) konserter i år. (D'Angelo på Annexet var ju fantastisk och Amason på Södra teatern också, men på ett annat sätt.)
Jag skrev inte heller något om årets bästa film, för det är med säkerhet en jag inte har sett. Den där helt utan Jar-Jar Binks, till exempel, den har jag inte sett. Jag har mest sett Woody Allen. Borde ha döpt om bloggen till Extra allen. Jag vågar inte heller utnämna något till årets bästa tv, eftersom det troligen är något jag inte sett. Eller var "Master of none" verkligen så bra det blir? Nej, förresten: slutet på "Mad Men" var ju ändå en upplevelse. Alltså inte sista scenerna, men innan dess.
Det kom inte med att Hot Chip gjorde årets bästa måltidslåt: "White Wine and Fired Chicken". Att årets bästa återutgivna skiva var Ata Kak eller Gloria Ann Taylor. Att det helt säkert finns en symbolik i Dave Grohls benbrottskonsert, men att jag ännu inte riktigt vet vilken den symboliken är. Att jag försökte lyssna in mig på Björks tokhyllade skiva, men att jag slutade, i rädsla för att börja ogilla henne.
Det blev inte heller någon lucka om årets största lucka: Frank Oceans uteblivna album. Vi får hoppas på 2016.
Men som sagt: två luckor kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar