För ganska exakt tre år sedan stötte jag för första gången på namnet Troye Sivan.
Då i form av en flera hundra meter lång kö av tonårstjejer på Drottninggatan, som alla väntade på att han skulle dyka upp i en skivaffär. Jag gick hem och googlade namnet. Han var visst tjugoårig aussie, som gjort sig ett namn på YouTube och i talangjakter.
Nästan parodiskt typisk 10-talsstjärna.
Nu sitter jag här med två av Sivans låtar på den långa listan som ska kapas ner till årets 100 bästa. Eftersom jag tillämpar strikt en låt per artist så måste jag någon gång välja. Ska det bli "The Good Side" eller "Dance to This" - det får ni veta senare i december. Men någon av dem blir det, han ryker inte helt. Så bra är det ju faktiskt.
Hur hamnade jag här? Hur mycket mer mogen och lyssningsvärd har pojkpopen blivit? (Förra året var det ju Harry Styles solodebut som var riktigt fin.) Eller är det mitt behov av lagom lättsmält musik som ökat? Har jag blivit Gradvall?
Hur som helst, jag gör tydligen som Troye och Ariana sjunger i "Dance to This" och dansar i kökslampornas sken. Till vad som helst som är på radion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar