The-Dream åker sponsrad motorcykel

I den årliga sammanställningen American Brandstand mätte amerikanska konsultbyrån Agenda vilka varumärken som omnämndes mest i hitlåtar på Billboard.

Sedan 2008 är American Brandstand nedlagt och lika bra är väl det. På sin nya skiva "Love King" har The-Dream en låt som skulle fått mätinstrumenten att gå i taket. Den heter "Yamaha".

Terius Youngdell Nash vet helt enkelt inte vad tjejen heter, så han säger att han i stället kommer skrika det japanska företagsnamnet. Sedan följer lite motorcykel/sex-metaforer av blandad kvalitet. "Let me freak you on the freeway", "clutch, break, get this motherfucker runnin'" etc.

The-Dream hinner nämna varumärket 21 gånger under låtens gång. Bara med några få veckor på Billboardlistan skulle det ge Yamaha en solklar förstaplats i American Brandstand, över lyxtequila och flygplan.

Men de pr-pengar The-Dream har rätt att kräva av Yamaha kan han direkt skicka vidare till Prince, som tack för inspirationen. Det som gör "Yahama" bra är nämligen att den i hela sitt sound är en enda stor hyllning till den lille mannen från Minneapolis, särskilt "I Would Die 4 U".

Prince förtjänar pengarna, inte bara för musiken. Han fick antagligen inte ett öre av Chevrolet för "Little Red Corvette".

Festivalen och orten

I den kortfattade 140-teckensvärlden har gårdagens nyhet blivit "Hultsfred läggs ner". Som om det var den småländska orten som gått i konkurs.

Och det är väl inte är helt långt från sanningen. I SvD talar en Hultsfredspolitiker om "begravningsstämning" och "katastrof".

På samma sätt som i Hultsfred så har Peace & Love-festivalen varit och är ett stort lyft för Borlänge. Mando Diao berättar här i DN.

När jag säger att jag kommer från Borlänge så frågar alla - ALLA - om hur våldsamt det egentligen är där. De frågar om "Lilla Chicago" och Familjen (det kriminella gänget, inte bandet). Det är den första associationen. Tio år av Peace & Love har inte hunnit sudda ut det. Även om jag inte hoppas att Borlänge blir en one-trick-pony som bara förknippas med en enda sak, så hoppas jag Peace & Love kan fortsätta tillräckligt länge för att helt sopa bort det kriminella.

Eftersom det var sopiga bokningar som långsamt dödade Hultsfred så blir jag alltid nervös av att läsa bandnamnen på Peace & Love. Okej, bra med Jay-Z och Lily Allen, men Alice in Chains? Europe? D.A.D?

D.A.D. var väl förresten senast i Borlänge sommaren 1995, när Lollipop-festivalen turnerade. Minns ni vad som hände med Lollipop-festivalen?

Det enda VM-inlägget

Jag har resignerat och jag förvånas över de som ännu orkar. Det spelar ju ingen roll hur mycket innerstads-Stockholmsmediemänniskor twittrar om sportjournalisternas klyschor under fotbolls-VM. Alla kan twittra sig hesa, vara så högljudda det går (infoga valfri vuvuzelaliknelse här), budskapet verkar ändå inte nå fram.

För om sportjournalisterna hade någon normal kontakt med samhället skulle vi inte behöva klaga. Då skulle journalisterna redan för länge sedan ha slutat att prata om "sambafotboll", "japanska robotar", "tysk lagmaskin", "blitz fussball", "rytmen i blodet" eller "latinskt temperament". Men de har inte tillräcklig insikt för att stryka ens rasistiska klyschor och ännu mindre tillräcklig fantasi att ta sig bortom de klyschor som bara är uttjatade.

Inte ens de som sätter rubrikerna på dagstidningarnas förstasidor har någon vidare fantasi att ta sig bortom klassikern "Festen har börjat", som både DN och SvD hade varianter av dagen efter invigningen. Visst, det är en fest som börjat. En klyschfest.

Shakira sjunger The xx

Vi brukar ju gillar The xx-covers här, både covers de gjort (eller inte gjort) och covers på deras låtar. Det blir fint när The xx har ett finger med i spelet, helt enkelt.

Men kombinationen "Islands" och Shakira, den funkar inte. Den har tydligen flutit runt på nätet någon månad, nu önskar jag nästan att jag aldrig klickat på länken. Men bara nästan, för allt som är The xx med den här versionen är fint här också. Tyvärr är allt som är Shakira med den väldigt mycket Shakira.

Gör som Lucy van Pelt...

...slappna av i midsommar.

Scout Niblett - "Relax" (2005)

Surfsommar

Slött av mig att bara lägga upp en Spotify-länk, men jag har tyvärr inte lyckats få tag på Honks soundtrack till surffilmen "Five Summer Stories" (1972) i någon annan form.

Så ni får - precis som jag - gå hit för att lyssna. Det avspända svänget, när basen kommer in vid 0.16 i "Brad and David's Theme", där någonstans bor sommaren.

Redan tidigt...

...bör barn få lära sig vad som är viktigt att ha med sig: en nalle och världens roligaste tv-serie.

Ej iscensatt verklighetsbild från helgbesök hos nyblivna föräldrar.

Supermix i Brooklyn

Saknar du Supermix så mycket efter säsongsavslutningen att det gör ont?

Då har du ännu några dagar på dig att boka biljetten till New York. På onsdag gästar två tredjedelar av Supermix-trion när nättidningen The Swede Beat ställer till med fest.

Platsen är Trophy Bar, 351 Broadway, Brooklyn.

Själv kommer jag endast delta genom musiken, andligen. Men om du i trängseln på Trophy Bar känner någon snurrdansa in i dig under till exempel "Heaven's On Fire", tittar runt axeln, men ser ingen där - då var det kanske bara min ande. Bjud honom inte på sprit, he can't hold his liqour.

We aren't fools to fall in love, but...

Omkastade bandnamn

Jag har precis blivit informerad (av Sara) om existensen av artistnamnet Com Truise.

Detta är alltså efter att gruppen Cleast Eatwood har bytt namn till Wild at Heart, kanske för att de kände sig som efterapare av Joy Orbison.

Man kan ju hålla på och slänga om bokstäver i massor av kändisnamn. Vissa resultat låter bättre än andra, mest de som liknar något annat ord. Com Truise låter ju som "obtuse" (trubbig, trög), som är ett mycket vackert ord.

Andra omkastade namn som faktiskt funkar är Hustin Doffman, Crussel Rowe, Skellan Starsgård, Nack Jicholson och Wuce Brillis.

Alltså: Wuce Brillis! Jag förhandsbokar hela den gruppens skivutgivning: digitalt, vinyl, CD, kassett.

Nya länkar

Nu har jag äntligen uppdaterat länkarna här bredvid. Det smärtade att behöva stryka Shampoo Rising, som en sista bekräftelse på att den är nedlagd.

Förresten, i går satt tre av dem vi länkar till - Teresa, Stefan och Johanna - och redde ut skillnaderna mellan ny- respektive gammaltestamentlig balearisk musik i P3 Kultur. Och ännu ett förresten, i dag satt en annan av dem - Fredrik - i samma studio med Johanna. Och ett tredje förresten, i dag fyller Johanna år. Grattis!

Sinatra with glasses

Förresten, apropå det jag skrev igår... vore det inte kul om Oskar Linnros lät han med artisnamnet Alvy Singer remixa "Annie Hall"?