Står Oskar Linnros redan folk upp i halsen? Kanske. Så för att inte krama ihjäl honom ska jag inte skriva något om att ingen kommer göra bättre kommersiell pop i Sverige i år. Eller att "Vilja bli" är ett mycket bättre som album än Veronica Maggios "Och vinnaren är...".
Men bara en sak. Och det är ju inte så konstigt att jag blir misstänksam mot den nionde låten, när den heter "Annie Hall". Man klarar inte av andras tolkningar av ett sina absoluta älsklingsverk. Man vet ju att just JAG har förstått det här verket, min bild av det är den rätta.
Oskar Linnros sjunger "Om du vore mer som mig / Skulle jag gå ner på dig / Om du vore mer som hon i Annie Hall". Annie Hall är någon som skiljer sig från både droger och tystnad i Ikeasoffan, men jag undrar lite hur han menar. Vilken Annie Hall är det han vill ha? Hon i tennishallen? Hon i biografkön? Hon på hälsokostrestaurangen på Sunset Boulevard, på väg till Grammy-galan? Hon som går över gatan i slutet? Det är ju ett helt förhållande som visas upp i filmen, från flört till bråk och utveckling och vänskap. Annie Hall växer upp.
Min favorit-Annie har alltid varit mitt i, hon som sitter på sängen efter att Alvy dödat en spindel i badrummet. Hon som gråter och säger "I miss you". Och ja, jag fattar att den kvinnan är en del av Woody Allens fantasi, att få vara behövd, att få vara behövd av en kvinna för något så manligt som att döda ett hotande djur. Att bli belönad med en kyss och med försoning. Skämten om svart tvål och slapstick med ett tennisracket kan inte dölja det.
"Annie Hall" -filmen alltså, inte låten - är ju en tillrättalagd kärlekshistoria. Den hade kunnat sluta lite hur som helst, men den knyts ihop som den gör för att Woody Allen ville ha ett lyckligt slut. Alvy Singer kunde inte låta bli att försöka förändra Annie, Alvy Singer kunde inte låta bli att försöka få tillbaka henne, Alvy Singer kunde inte låta bli att ljuga och ge pjäsen om deras förhållande en genomlyckligt abrupt upplösning och Woody Allen kunde inte låta bli - även efter att ha visat hur Alvy ljög - att själv ge filmen en epilog, så att vi lämnas med en känsla mitt emellan.
Jag vet inte vilken Annie Hall det är Oskar Linnros menar. Kanske menar han bara någon som ser ut som Diane Keaton? Snart fylls nog Stockholm av tjejer i slips, väst och hatt.
"Annie Hall" -filmen alltså, inte låten - är ju en tillrättalagd kärlekshistoria. Den hade kunnat sluta lite hur som helst, men den knyts ihop som den gör för att Woody Allen ville ha ett lyckligt slut. Alvy Singer kunde inte låta bli att försöka förändra Annie, Alvy Singer kunde inte låta bli att försöka få tillbaka henne, Alvy Singer kunde inte låta bli att ljuga och ge pjäsen om deras förhållande en genomlyckligt abrupt upplösning och Woody Allen kunde inte låta bli - även efter att ha visat hur Alvy ljög - att själv ge filmen en epilog, så att vi lämnas med en känsla mitt emellan.
Jag vet inte vilken Annie Hall det är Oskar Linnros menar. Kanske menar han bara någon som ser ut som Diane Keaton? Snart fylls nog Stockholm av tjejer i slips, väst och hatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar