Nej, det blev inte freakshow av Whitney Houston i Globen igår.
Mina förväntningarna överträffades, men mest för att de var så låga. Precis som Håkan Steen gör skulle jag ge det en tvåa. För även om det var ett kärleksfullt möte mellan tusentals fans och en världsstjärna på väg tillbaka, så var det bara en skiss till en konsert.
Ambitionen finns nog att göra den sorts hyperproffsiga show man ofta går till Globen för att se, som Destiny's Child eller Dolly Parton. Men Whitney Houston hostar, rosslar, är tafatt i dansstegen. Hon är helt enkelt inte i form, hon behöver vila mellan låtarna. "The Greatest Love" och "Saving All My Love For You" blir små delar av ett medley, och hon hoppar helt över "Didn't We Almost Have It All", "All the Man That I Need", "One Moment In Time" och flera andra, där jag särskilt saknar "I Have Nothing". Är de för svårsjungna?
Men går de därför inte att sjunga alls? Kan hon inte bara sjunga dem som den åldrande artist hon är? Det är svårare att åldras för en tonekvilibrist och leverantör av dansdängor än för någon som sjunger för att uttrycka något. Ingen kvällstidning ringde väl bantningsprofessorn Stephan Rössner när Aretha Franklin eller Nina Simone gick upp ett par kilo. Varför kan inte Whitney Houston lämna sitt tidigare roll och gå in i en annan del av sin karriär? Varför måste hon göra entré i ett tajt glitterlinne, som bara framhäver kalasmagen?
När Whitney går ut och byter kläder - tyvärr till ännu en tajt glittersak - sjunger hennes bror Gary "For the Love of You", alltså i princip en cover på Whitneys cover på Isley Brothers låt. Därefter sjunger körsångerskorna "Queen of the Night", en av hennes hits, men ett nummer helt utan Whitney på scen. Som om ett Whitney Houston-tributeband uppträder tillsammans med den riktiga varan.
Då är vi långt bortom känslan av att Destiny's Childs Michelle Williams agerade pausartist till sin egen grupp när hon fick sjunga några gospellåtar solo. Då har vi nästan lämnat den normala popkonsertformen och närmar oss andra sorters tillställningar på Globen, som de när ett liveband spelar och Elvis Presley sjunger från en storbildsskärm. Det är ju en helt absurd grej att sälja biljetter till, men arrangörerna rättfärdigar det med att några av de i TCB Band och The Sweet Inspirations delat scen med The King medan han levde och att han ju förresten aldrig turnerade i Europa. Och han var ju en legend.
Whitney Houston kommer undan med det här för att hon är en legend, som publiken känner stor ömhet för. Som folk kände för den åldrande Elvis, när han också hostade och rosslade och anpassade repertoaren. Om det borde ju Whitney kunna fråga sin mamma, Cissy Houston, som var med i The Sweet Inspirations och sjöng med Elvis.
Nu lämnar vi Globen med samma fråga som folk har ställt sig om Elvis, Michael Jackson, Britney Spears etc - hur kunde det gå så fel? Och kommer det gå att få Whitney upp på rätt spår igen? Om inte... risken finns att när Whitney Houston uppträder på Globen nästa gång så är det enbart på en storbildsskärm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar